Jag satt och hoppade som en galning i soffan när sista minuterna gick... jag hade pulsen på max... Och så... ljöd slutsignalen och då släppte alla hämningar (som om jag skulle ha några annars...?) och skriket var ett faktum. Det längre skriket... Jag och Alex satt verkligen på helspänn genom hela matchen, eller, han missade ju första 18 minuterna då de två första målen rasade in...

Firade med diverse drycker hos Fihja sen. Och hoppsan jag blev FULL... Tur att jag har en sån fantastisk kille som bäddade ner mig hemma sen... Det dracks nog lite för fort och lite för sent bara. Men det var det värt. Nu ska jag bara övertyga min brukare att hänga på till Stora Torget i eftermiddag och sjunga och skrika och hylla våra hjältar i FÄRJESTAD!!!