Det var en gång...

en tjej som skrev på den här sidan ganska ofta. Jag antar att jag har lite för mycket att göra nu för tiden, annars vet jag inte riktigt vad det beror på. Eller iofs kanske det beror på Facebook? Man delar ju med sig där rätt ofta. Känns som upprepning att skriva här ibland då. Fast egentligen är det ju inte det. För där skriver jag ju bara pyttelite om vad som händer i mitt liv. Ska se om det här inlägget är början på en omstart av min blogg. Vi får se. =)


Ja... vart börja? De flesta som läser här har väl hyfsad koll på mig vill jag tro. Men det är klart, man pratar ju inte så ofta med vännerna på telefon och så... Synd egentlige, men vi är alla medvetna om att vi tänker på varann ändå. Jag hoppas att ni vet det iaf.
Hur som helst. Plugget går bra, fick VG på kursen vetenskaplig metod. Känns för jävla bra!! Nu väntar jag på svar från den sista delkursen på höstterminen. Inlämning var 25/1 och de har ju tre veckor på sig att rätta, så det dröjer nog ett tag. Men jag håller tummarna. Nu är jag inne på Arbetsvetenskap B, personalinriktning. Det börjar bli mer verkligt och större utmaningar för mitt gamla pluggsinne... Jisses, vad det var flytande på spa-programmet när man jämför...
Jag är ju förlovad nu också, sedan julafton. Känns fantastiskt och jag är helt galet lycklig! Våra små bebisar är lika galna som vanligt och Pixie kommer väl aldrig sluta tugga luft/klia mungiporna eller vad det nu är hon håller på med. Och leka med maten. Hon är ju för go den lilla prinsessan... hon plockar alltså ur en liten matbit, skjutsar iväg den, jagar den åt alla möjliga håll i köket, attackerar den och sen tuggar hon i sig den - om nu inte Sencha hunnit äta upp den för henne. Då blir hon liggande på golvet och ser ut att fundera på vad fan hon gör med hennes uppjagade käk... Vi får många skratt av dessa två... =) Sencha har för övrigt blivit ännu mer hemma med oss och nu har hon plötsligt jaga sin egen svans. Antar att hon aldrig vågade leka i sina förra hem... =( Men nu är det iaf bättre.
Idag ska vi åka till Västerås och hälsa på Alex papps med fru. Och dessutom hans polare på söndag. Ska bli trevligt att träffa honom igen, och träffa hans fru o barn också. =) behöver börja packa alldeles snart på tal om det förresten. Hur som helst... Det kommer bli mycket bilåkande ett tag framöver. Eller ja, mycket är väl kanske att ta i. Men det kommer gapa i plånboken för oss båda. Alex mams fyller jämnt i slutet av feb, så då ska vi dit såklart. Första riktiga släktträffen jag ska va med på. =)
Något som stör mitt hjärta är dock att storebror med familj nu bor i Stockholm. Jag saknar dem allihop, oerhört mycket. Och inte hinner man prata i telefon med dem heller så ofta. Hon jobbar ju massor, barnen är på dagis och så brorsan som pluggar. Jag vet ju hur det är när man har fullt upp... Så enda gången vi hörs är helger. Och verkligen inte varje helg. Känns konstigt efter att ha träffats i princip varje dag när de bodde här förut. Jag måste däremot säga att jag börjat vänja mig... lite... Fast sist när jag var där satt jag och D i soffan och tittade på Tv när han plötsligt sa: Tette... jag gillar dig! Gissa om jag smälte... Mitt hjärta brister när jag inte får träffa dem när jag vill. Men det går ju inte... Tårarna kom när jag kommit hem på söndagskvällen... saknad var det som fanns... och kärlek.
Jaja.... jag ska väl ta och packa nu, börjar bli dåligt med tid nu. Ska hämta Alex på jobbet direkt när han slutat, så åker vi direkt. Ska packa ordning nån slags matsäck så vi slipper köpa burgare efter vägen. Det blir samiskt tunnbröd (Gahkku) med nåt smarrigt på. Jag bakade det häromdagen och det har legat i frysen sen dess... Fantastiskt gott är det! testa det!!
Ha nu en trevlig helg allihop!!

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()