Bättre sent än aldrig!

Så, nu kommer äntligen några bilder från välsignelsen den 29 dec 2012. 
 
 
 
 
 
 

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Namibia med Alex och Tomas

Alex och Tomas landade på flygplatsen i tid, men Tomas resväska hade blivit kvar i Johannesburg, så det tog tid innan de kom ut ändå. Och jag hade varit lite busig och sagt att jag inte kunde komma och möta dem, utan de skulle bli upphämtade av taxi som skulle ha en skylt med deras namn. Så när de kom ut, såg skylten och sedan att det var jag som höll i skylten, såg jag lättnaden komma som ett brev på posten i deras ansikten. Det var roligt! =)

 

Vi fick lite bråttom och Hilton-besöket fick ställas in till förmån för en snabbtur till grannbaren för att hämta namibisk öl (Windhoek lager) till grabbarna och en Hunter´s gold till mig. Sedan tog vi solnedgången bakom huset istället. Senare hade jag bokat bord på Joe´s Beerhouse, vilket blev en total succé, precis som jag förstod att det skulle bli.

Sedan var det bara att glida hem till Wadadee för att packa och sova lite innan vi skulle åka, vid 5 på morgonen efter. Vi försökte sova lite i bilen, men det var ju lite svårt såklart, hade ju äntligen mina grabbar hos mig! Vi styrde i alla fall kosan mot Etosha och två campingnätter. Väl innanför grindarna till nationalparken stötte vi på en giraff som stod jättenära vägen och käkade lite. Sedan rullade vi till första vattenhålet där vi fick se en hel grupp med Kudu-tjejer, som vi inte såg så många av förra gången jag var där. Oerhört vackra djur! Där fanns också en massa gnuer, zebror och springboks, som exempel. Det häftigaste med den här Etosha-resan var nog ändå när vi på kväll två satt och tittade vid vattenhålet vid campingen och såg något ovanligt... Vi hade ingen aning om vad det var, men det såg ut som en blandning mellan schakal och lejon. Mycket märklig! Hur smidig som helst, precis som ett kattdjur, men mycket mindre än lejon och en kort svans. Det var dessutom lite svårt att se överlag då det var mörkt. Det var bara jag, Tomas och Alex som satt vid vattenhålet ur gruppen då, så vi frågade Tiki vad det kunde vara när vi kom tillbaka till tältet. Det enda som stämde in på vår beskrivning var en caracal (ingen aning om vad det heter på svenska), vilka tydligen är jättesvåra att få syn på. Så fick vi se en tecknad bild på en sån och fick klart för oss att det var just en sån. Rätt mäktig känsla! De är väldigt fina, kolla gärna på google! En annan maffig händelse var när vi mötte en brunstig elefanthanne som knallade på vägen i motsatt riktning mot oss. Det innebar att vi fick backa över en km för att den inte skulle komma för nära. De kan bli väldigt aggressiva när de varit brunstiga länge, men inte hittat en hona som varit brunstig samtidigt som hannen. Så när vår guide Tiki (lugnet själv) började känna lite osäkerhet så förstod vi att det inte var en helt perfekt situation att befinna sig i... Men elefanten vek till slut av från vägen och traskade in bland buskarna. 

 

Från Etosha åkte vi sedan till Twyfelfontein, där de äldsta ristningar man hittat finns. Twyfelfontein betyder "tvivelaktig källa" och fick sitt namn efter att det inte alltid fanns vatten där, det var lite osäkert om det skulle finnas alltså. Men på vägen stannade vi först till vid Petrified Forrest, där träd blivit förstenade av enorma klimat- och väderomställningar och sedan begravts under en hel massa år, vilket hände för 260- 280 miljoner år sedan. När vädret åter gjorde att träden till slut blev synliga igen kunde man konstatera att det var just träd som helt och hållet blivit till sten. Det var ganska häftigt att se dessa eftersom de precis ser ut som vanliga trädstammar, men när man känner på dem så förstår man att det är sten. Märkligt, men häftigt. Väl i Twyfelfontein var vi ute på en guidad tur och sedan slog vi upp tälten vid en väldigt avsides camping bland klippor. Där fick vi sedan se en MÅNUPPGÅNG! HUR stort och mäktigt som helst! Toaletten fanns mellan två klippor, där även duschen fanns. Vi värmde vatten och sen duschade jag och Alex under månskenet tillsammans (romantiskt och allt), mitt ute i den afrikanska vildmarken. Allt detta fanns i norra Namibia, i Hereroland där det var otroligt varmt! Över 33 grader var det när vi stannade till vid Petrified Forrest. Men vansinnigt torrt! 

Vi tog sedan och siktade in oss på Swakopmund, där vi äntligen skulle sova i sängar! Två nätter på Amanpuri Travellers Lodge. Vi åkte genom ökenlandskap och stannade till efter vägen där några Hereros gått ihop och säljer saker efter vägkanten. Köpte med lite smått och gott och åkte vidare på ökenvägen som man knappt såg var den egentligen gick, då den ju flöt ihop med resten av öknen... Ju närmre kusten vi kom, ju mer moln dök upp på himlen. Vi fick också lite regn faktiskt. Vi kom fram till Amanpuri framåt eftermiddagen och träffade Naomi, som driver stället och som jag träffade i Windhoek på Tourism Expo-eventet och jag påminde henne om att vi träffats och att vi skulle gifta oss där dagen efter. Hon blev alldeles salig och lycklig och tyckte det var superkul att ha oss där. Gick iväg och köpte ett par byxor på rean, eftersom jag inte hade med mig långbyxor, trots att jag egentligen borde tänkt på att det blir kallt även i Namibia under kvällarna. Vi tog oss sedan till beachbaren och snackade lite innan vi åt lite på restaurang allihop. Jag ville inte vara uppe för sent, eftersom det var kvällen innan bröllopet och vi skulle upp och åka fyrhjuling bland sanddynerna på förmiddagen. Det var för övrigt riktigt skoj! Bröllopet skriver jag om i nästa inlägg. 

 

 

 

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dagen före!

Ber om ursäkt för mitt dåliga uppdaterande på sistone. Det har varit ganska stressigt här... Fick panikfixa en sista intervju i torsdags eftersom jag väntat och väntat i ett antal veckor på att få hjälp med det. Det lovades en del, men saker kom emellan, vilket ju kan hända. Men i torsdags fick jag alltså panik eftersom jag behövde göra den senast på fredagen. Som tur var så fanns en person i närheten som kunde ställa upp och det visade sig sen att det var en av de allra bästa intervjuerna jag gjort. Happy days!

Och nu är det mindre än ett dygn innan Alex och Tomas landar här i Namibia. Det är nästan overkligt. Så länge jag har väntat på morgondagen. Just nu vill jag bara somna och sen vakna typ en timme innan vi ses. Det vore verkligen toppen! För nu är det svåååååårt jobbigt att bara vänta... och vänta...

Har fixat med diverse nödvändigheter inför de resterande dagarna här. Tog en städrunda idag bland annat. Det är inte det lättaste att sopa golv med endast pytteskyffel... Hahaha... Men vill man så går det. Fick helt enkelt krypa istället för att stå.

Tänkte mig att jag skulle börja packa lite inför vår rundtripp till veckan ikväll. Då borde ju tiden gå lite snabbare..? Kanske en film också. Och måste väl äta middag också antar jag...

Mått rätt kasst i två dagar nu förresten. Inte så roligt. Igår vaknade jag med riktig dunderhuvudvärk, halsont och tjock i både näsa och hals. Fick i mig frukost, sen somnade jag igen och sov till 14.15, då Alex skickade ett sms... Vansinne! Tog mig upp och fixade till mat tillräckligt för att räcka när vi kommer hem från resan på lördag. Det gäller att vara förutseende här. Och spara pengar såklart. Blir billig kväll då.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Midsommarhelg i Namibia

Så... Jag var rätt taggad på att fira midsommar ordentligt, hörde mig för med lite folk här vad de skulle hitta på, men visste ändå inte riktigt vad jag ville göra när jag ätit lunch vid 13. Då kom Shaun instormande i köket och sa att han var tvungen att åka till Walvis Bay, precis direkt. Mitt huvud sa då genast - åk med! Så det gjorde jag. En roadtrip till atlantkusten var alltså det jag gjorde på midsommarafton. Kom tillbaka till huset vid 20.30, men var rätt seg efter en sådär 7 timmar i bil, så jag valde att stanna hemma sen. Behövde ändå plugga på lördagen, så det gjorde mig inget.

Midsommardagen spenderade jag på studier och poolhäng. Det börjar bli en svag förändring i hudfärgen även på benen... En svag än sålänge bara dock. Vi får se vad som händer på sex dagar till, innan Alex och Tomas kommer hit. Gjort det till en vana att sola en sådär 40-70 minuter per dag. Ganska skönt faktiskt. Solen strålar ju varje dag här, det är alldeles otroligt! Vi har haft EN dag då det var molnigt mer eller mindre hela dagen, hade väl runt 15 minuter solsken den dagen... Någon berättade även att de blivit nedregnade också, det kände jag aldrig av själv dock. =)

Idag har jag transkriberat igen. I tre timmar ungefär, troligen lite längre. Ibland går det trögt att höra vad de säger med sin engelska med afrikansk brytning. Men det går framåt och vidare. Tre transkriberade och klara nu. Imorgon är det bara att köra igång igen. Ingen sovmorgon som jag hade idag (fick en chock när jag tittade på klockan och den var 10.30)...

Har bakat en kladdkaka idag. Men ugnen här har bara inställningar på grill, så jag var lite orolig. Tyvärr besannades min oro då ytan blev alldeles kolad... men jag tänker mig att den antagligen går att äta ändå, bara man petar bort det. Det är inte mycket som är förstört på ytan, man får tåla lite om man vill smaka. ;-)

Nu har jag ingen aning om vad jag ska göra, men jag tror inte jag orkar plugga mer iaf. Det tar på axlar att skriva och skriva... inte världens bästa ställning här vid skrivborden... Men snart är jag hemma och pluggar där igen. =)

Vet inte om alla som läser här har hört att jag sökt ett antal jobb i veckan. Skickade in första ansökan i måndags, sen tre till i tisdags. Tjänsten jag sökte i måndags fick jag svar om redan i onsdags och de vill träffa mig redan dagen efter jag kommer hem! Känns ju riktigt roligt!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nedräkning

Nu är det inte mycket annat att göra än att plugga innan Alex och Tomas kommer ner hit. Transkriberat i fyra timmar igår. Idag var jag på stan och träffade min kontaktperson B för att planera lite. Sedan skulle jag träffa kontaktperson V, för hon skulle ha den sista personen till mina intervjuer kl 13. Hon skickade dock sms att vädret gjort henne sjuk idag. Okej... Trist när folk påverkas så brutalt av vädret... Men det är ännu tråkigare när en molnig dag kan göra att jag inte får gjort det sista jag behöver innan jag VERKLIGEN kan börja jobba med materialet. Jaja, så kan det tydligen också gå. 
***

Så nu är det nedräkning som gäller här. 12 dagar tills de anländer till Namibia. 17 dagar tills vi gifter oss. 21 dagar tills vi landar i Sverige. Jag längtar efter alla tre sakerna! I den ordningen också! Men fram till dess har jag en del att göra, så tiden lär nog gå rätt fort. BRA! För jag kan inte sluta tänka på att det snart är dags att träffa två av mina favoriter! Och jag kan inte sluta prata om dem heller. Hahaha... lär ha tjatat hål i öronen på folk här innan de hinner ner. Det får man tåla när man bor med annat folk, eller hur? Haha...
***
Så igår kom två nya personer hit, en man och hans dotter från San Fransisco. Hur trevliga som helst! Vi drog iväg till Joe´s Beerhouse och åt middag och jag fick dem att prova Springbok shot. Det var inga fel det inte! Hon kommer va här när vi åker hem, precis som Adie, vilket är ganska skönt... det är jobbigt att behöva säga hejdå till folk som åker hela tiden... Nu blir det JAG som åker! Jättehärligt!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hilton med Emily & möhippa.

I torsdags fick jag följe med Andrew till ett center där Emily volontärarbetat när hon var här. Vi skulle till Hilton innan solen gick ner tänkte vi. Så blev det inte. Vi missade det med bara någon minut, men det var fint ändå. Var lite skönt att bara umgås två tjejer.

Flickor med goda drinkar.
***
Igår var det då dags för min möhippa som blev riktigt lyckad. Vi fixade en braai, Emily och Shaun hade lyckats smyga med både det ena och det tredje. Hon hade pyntat baren på gården med playboy-ballonger, köpt ett "vackert" diadem istället för en slöja, ett litet trollspö, mintchokladtårta (som var helt gudomlig!) och cupcakes. Gissa om vi var mätta! Det dansades runt en hel del både här hemma och ute på stället vi drog till. Var en ny krog som öppnade, så de hade gratis inträde. DJ:n var väl lite... sådär, men det gick bra ändå. Mötte upp ett gäng härliga människor och dansade järnet i ett par timmar.
Kvällens huvudbonad, visste inte än vad det var...
***

Utsmyckad bar.
***

Trollspö och mintchokladtårta...
***

Albertina ville kramas på bild med blivande bruden!
***

Några drinkar senare...
***

Känner så lite flickor här så även pojkar fick vara med.
***

Ute på dansgolvet.
***

Det mest extrema med kvällen = det var ganska lugnt ändå alltså!
***

Slängde mig i soffan under en filt så fort vi kom hem runt 2.30 eller så.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dag 52 - Äntligen klart!

***
Åh så himla otroligt brutalt och vansinnigt galet härligt det känns i kroppen! För nu är det bokat! Den 6 juli är jag inte längre en fröken, utan en fru! Det är så himla underbart att ha den där nykära känslan igen. Den har visserligen aldrig försvunnit helt, men nu är den tillbaka med full kraft! Jag är såååå glad. Så himla glad! Kan inte förklara hur bra det känns. Det går inte. Man måste ha varit med om det tror jag. Nu är startsträckan igång på riktigt. Om 18 dagar får jag äntligen krama om två av mina bästa människor. Då blir det kramkalas deluxe på Hosea Kutako International Airport kan jag tala om. Och ett pusskalas med Alex såklart. =D
***
Så... det är alltså 24 dagar kvar till den 6 juli idag. Den 6 juli... det blir ett datum att minnas. En dag efter mammas födelsedag, två dagar innan storebrors födelsedag. Ska nog inte finnas några som helst problem för mig att minnas denna dag i framtiden.
***
Swakopmund är platsen där jag ska aveg löften och skriva under papper. Swakopmund. Inte Hällefors, Karlstad eller Västerås... utan Swakopmund! Kan knappt bärga mig! Har inte varit där själv än, men det känns bra. Jag har hört och sett mycket därifrån. Det är stället där havet möter öknen. Den namibiska öknen. Den äldsta öknen på vår jord. DET är grejer det.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dag 50 - Det snurrar i min skalle!

Det kan hända att det blir ordning på allt ändå. Hade nästan tappat hoppet ett tag. Men jag ska inte skrika hej riktigt än, inte förrän det är helt klart.

***
Har varit till flygplatsen igen. Den här gången var det de sista två från 10-dagarsresan som åkte hem till Kanada. Inga tårar alls faktiskt. Kommer troligen träffa Marissa snart igen om hon får som hon vill. Så det håller jag tummarna för.
Marissa-mys.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dag 48 - Geparder och lejon vid Amani Lodge.

Så fort jag ätit frukost begav jag mig till stan förf att handla mat. Fixade lite annat smått och gott också. Blev tillfrågad om jag ville hänga med på gepard-tur bland bergen, men kände mig lite osäker eftersom det ändå kostade 520N$. Men eftersom jag blev så himla besviken av att inte se dem i Etosha, så hängde jag med. Och det kan nog ha varit mitt vettigaste beslut på länge. Vilken upplevelse! Vi åkte runt bland bergen och kom fram till platsen där vi skulle få se dessa magnifika katter. Vi fick gå in i en inhägnad som inte kändes alls säker... bara lite pinnar och ståltråd ungefär... Men det var där vi skulle vara när kissarna kom ner från bergen. Guiden lade ut bitar av kött för att locka ner dem och när de väl kom ner så dundrade det bara till så var de där. Hur häftigt som helst!

***
De åt sitt kött och knallade omkring lite. Det var fyra hannar som de hade i området. De är så himla vackra att jag nästan small av när de kom ner allihopa på samma gång. Dream come true så att säga. Kolla själva:
Äta måste man göra...
***

Spanar lite...
***

"Samsas" om benet.
***

Vet inte riktigt vad som pågår här faktiskt.
***
Vi fick också träffa på herr och fru Lejon efter den här turen. De var också hungriga, så de hade också tillgång till kött så att vi skulle kunna se dem. Maffiga missar det också.
Smaskens!
***

Frugan var också hungrig.
***

Innan turen hälsade jag på herr Vårtsvin, som var mycket trött.
***

En av alla fantastiska vyer vi fick se.

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Dag 46 - Fler intervjuer, Tourist Expo.

Idag har jag intervjuat tre personer. Det tar sin tid, men verkligen värt det såhär i efterhand. Skönt att kunna börja arbeta med materialet.

***
På kvällen hängde jag med Shaun, Andrew och Emily på nån slags turistmässa. 40N$ inträde och 30N$ för ett vinglas, som man sedan fyllde på hela tiden gratis. Som ni kanske förstår så slutade kvällen på en bar, men jag var hemma igen vid 1, då hade jag och Andrew tröttnat, medan de andra två faktiskt åkte redan en timme innan oss. Men det var en rolig kväll.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dag 45 - Intervju, försiktig mat.

Idag började jag med att tvätta. Ja, man måste göra det även när man inte är hemma tyvärr. Men här går det mycket fortare. Alltid något! Åt en rejäl portion havregrynsgröt, lyssnade på musik, hängde upp tvätt, åt lite frukt och sen bar det iväg till intervjun.

***
Tog taxi till Vicky, sen gick vi till personen jag skulle intervjua. Så gjorde jag min grej, personen var riktigt bra att intervjua, hade bra koll och pratade mycket och om rätt saker. Jätteintressant att höra. Personen frågade även mig hur mitt liv hemma ser ut sen, så vi pratade väldigt länge.
***
Tog mig en promenad hem, som tog ungefär 20 minuter. Jätteskönt, jag gick ganska snabbt. Känner att det inte blir mycket rörelse här, så jag tar tillvara på såna tillfällen. När jag kom hem lagade jag en grönsakssoppa, för magen var ju inte riktigt nöjd igår... Hade inga stora problem inatt, men tänkte det kunde vara bra att ta det lite lugnt ändå. Åt en rostad macka med kycklingpålägg på till. Gott. Soppan gjorde jag på morötter, lök, haricot verts, vitkål och tomatpuré, och såklart vatten. Den blev mild och god, så jag hoppas inte magen tycker det var en dålig rätt. Borde gå bra.
***
Idag har det varit väldigt tyst i huset. Glödlampan i mitt badrum gick precis innan jag stack iväg, men den var fixad när jag kom hem. Det är väl det mest intressanta som hänt i huset idag. Eller ja, man har städat ur kylskåpen också. VÄLDIGT trevligt! Nu är det rent och fräscht igen.
***
Betty ringde mig och jag har två intervjuer bokade kl 10 imorgon. Perfekt!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

6 juni: Dag 44 - Träffade Betty.

Så jag har egentligen två kontaktpersoner här i Windhoek, men har bara arbetat med Vicky hittills. Idag träffade jag Betty som är en alldeles fantastisk kvinna runt 60. Vi tog en lunch på stan, sen ville hon gärna visa hur hon bor, så jag följde med henne. Jättefint hus med gästrum och en liten trädgård. Hon visade mig bilder från när hon bodde i Finland (hennes man är finsk) och hennes dotter var liten. Kom att sakna den där snön som hon hade fångat på bild. Hon bjöd på kaffe och vi pratade om dels min uppgift, dels om hennes olika projekt som hon har på gång samtidigt.

***
Hon ville gärna att jag och Alex kommer tillbaka snart så hon får visa oss var hon kommer ifrån, nämligen norra Namibia. Där ska hon också bygga ett hostel så fort hon får tag i en bil och allt är redo att dras igång. Godkännande har hon redan fått. Till sättet påminner hon mig väldigt mycket om farmor, vilket både är jättemysigt och lite jobbigt på samma gång. Jag saknar farmor mer när jag påminns så väl om henne. Jag saknar många människor hemifrån.
***
Blev kvar där till 16 ungefär, då jag åkte hem igen. Hon skulle höra sig för angående personer som jag kan intervjua till studien ocoh sedan höra av sig igen. Och det gjorde hon nån timme senare. Två eller eventuellt tre personer har nappat och kan intervjuas på fredag. Imorgon ska jag intervjua en person som Vicky hjälpt mig få tag på. Ska bli roligt. Nu är det igång på riktigt.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

5 juni: Dag 43 - Hejdå fler av gänget och välkomstfest för Adie.

Vi åkte till flygplatsen redan strax efter 9 eftersom deras flyg lyfte 11.30 och en engelsk kille skulle hämtas. Jag hängde åter med för att säga hejdå. Den här gången blev det ännu tuffare. Tycker väldigt mycket om dem, särskilt två av dem, så det gräts en hel flod ungefär. Jag och Marissa fick kramas en himla massa för att trösta varann. Så vinkade vi av dem och gick till ankomstdelen där vi väntade på Adie. Vi tog oss en varsin cappucino som höll på att bränna tungorna av oss, sen väntade vi. Det tog kanske 30 minuter, sen kom Wadadees nästa gäst genom dörrarna. Adie är alltså engelsman och har ett rufs som är jättegulligt. Vi pratade en himla massa i minibussen på vägen till huset igen. Trevlig kille som också ska skriva sin uppsats här i 8 veckor.

Hejdå fyra fina kanadensare.
***
Väl tillbaka var det lunchdags och jag och Marissa tog oss till KFC som är helt fantastiskt! Tur att jag inte gått dit tidigare. Faktiskt snäppet bättre än Nando´s. Vi köpte oss också varsin fatcake, vilket inte alls var lika fantastiskt. Helt okej, men nja... Inte riktigt min grej kanske.
***
Så kom då kvällens fest, lite spontan, eller faktiskt helt spontan. Alla i huset utom de tyska tjejerna var med och spelade kortspel, skojade och dansade. Min mage fick nåt bryt under kvällen så jag hällde ut mer än hälften av den tredje ciderflaskan. Nu kanske ni tycker att väl inte var så mycket, men de här ciderflaskorna är 660 ml... hahaha...
Emily, Andrew, Shaun och Marissa.
***

Jag med de arbetande pojkarna i huset.
***
Natten spenderades med smärtor och oro över Alex.......

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

4 juni: Dag 42 - Transkribering och oro.

Grejade lite med min första intervju idag. Det tar tid att transkribera engelska med afrikansk brytning... Fick inte ner hela intervjun på print eftersom jag samtidigt oroade mig så otroligt för Alex. Det är svårt att koncentrera sig på arbete när ens livs kärlek har jätteont och man är på en helt annan kontinent och kan inte göra ett dugg förutom att tänka på honom och skicka meddelanden fram och tillbaka. Och så blir jag så himla frusen när jag är ledsen och orolig, så jag gick ut i solen och gassade med långbyxor och stickad tröja medan de andra låg i bikini och svettades. Hela dagen spenderades i princip med att göra inte så mycket alls sen. Fyra av 10-dagarsgänget ska åka hem imorgon och en av dem drog till Kapstaden idag. Usch, den där känslan är inte rolig den heller.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

3 juni: Dag 41 - Shopping och Primi Piatti.

Idag behövde jag verkligen handla matvaror, så jag åkte ut till Maerua Mall, för jag har ingen koll när affärerna stänger på helgen här. Och så ville jag till Superspar som jag älskar att handla på - fräscha grönsaker, kött och en massa europeiska grejer (som jag egentligen inte ens köper, förutom FinnCrisp). Klädaffärerna var också öppna, så en massa reavaror fick också följa med hem. Det är nästan FÖR billigt här. Kommer ju få panik när det ska packas. I och för sig så har nog inte Alex och Tomas med sig så mycket grejer, så får använda plats i deras väskor. Haha...

***
På kvällen åkte vi tillbaka hela gänget till Maerua mall för att äta på Primi Piatti. Åt en fantastisk pizza med mozarella, feta, kyckling och avokado. Sen drack jag en tekanne-drink med hallonsmak. Suverän. Tekannor är deras specialitet. Väldigt gott och superroligt!
Klar för kvällen i ett nytt linne.
***

Tekannedrinken.
***

Smaskens pizza.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

2 juni: Dag 40 - Dave åker hem...

Jaha... Det här blev en lite sorglig dag. Känns lite konstigt att människor man lärt känna bara försvinner. Det är baksidan med att resa. Man lär känna fantastiska människor, men oftast kommer de från ställen långt bort, som Dave som bor i Kanada. Han såg alltid om något var fel och frågade mig ofta hur det var. Han är dessutom i min ålder, vilket märktes tydligt ibland. Hur som helst, alla från 10-dagarsgruppen följde med till flygplatsen för att säga hejdå. När han redan gått kom mina tårar och vi var på väg därifrån...

Alla 10-dagars innan Dave flög iväg.
***
Så när vi skulle åka så såg vi en man liggandes precis bredvid vägen, det såg ut som han hade fradga i munnen, så vi vände och åkte tillbaka för att kolla om han levde. Det gjorde han, men vi valde att se till att polisen tog hand om honom. Det visade sig vara en äldre man som hade druckit sig väldigt överförfriskad...
***
Lite senare på väg in till Windhoek såg vi en motorcyklist som kört åt helvete, verkade vara en singelolycka. Det är 120-väg, men hade den vari i Sverige hade den garanterat inte varit mer än 70-väg... Så förstår ni vad jag menar... Kurvig och väldiga höjdskillnader. Men det var en massa bilar som redan var där och hjälpte till, så vi åkte vidare.
***
Hemma blev det en lugn dag med film efter film. Tittade på en sen fick det räcka. Gjorde väl inget mer särskilt sen.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

1 juni: Dag 39 - Daves byebye-party.

Började dagen  med att dra in till stan och shoppa. Det är rätt kallt här nu, så ett enda par jeans är lite för lite... Och fingervantar behövde jag också. I solen är det ju skönt, men så fort man hamnar i skuggan så är det riktigt kyligt. Så jag köpte jeans, vantar, klänning, skärp och ett linne, allt för ca 450 kr. Lite lagom sådär.
***
Det här blev en riktig festkväll med de allra flesta som bor i huset. Vi spelade kort, dansade ocoh hade allmänt trevligt.
Glad i min nya klänning.
***

Mina husvänner Dave, Kyla, Shaun, Kait, Adam och Marissa.
***

Med Shaun och Michaela.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

31 maj: Dag 38 - Poolhäng på Hilton hotel.

Den här dagen var rätt jobbig eftersom min älskade Alex hade blivit sämre igen kvällen innan... Så det blev inte mycket gjort på fm kan man säga. För att försöka lugna mig kom några från gänget och kramade om mig, pratade med mig och så. Det var välbehövligt. Men jag önskade verkligen att jag kunde vara där för honom fysiskt. Att han finns i mina tankar och mitt hjärta hela tiden är inget nytt precis. Men just då kände jag behovet att fysiskt vara där lite extra mycket.

***
Efter jag fått veta att det gick åt rätt håll igen så tänkte jag att jag behövde göra något, så jag hängde med till stan och Hilton hotel där vi solade från 12 och tills solen gick ner. Inte hände det mycket på hudens färgskala ändå, men jag hade också SPF 30, som vanligt. Och fyllde även på under dagen. Åt en club sandwich till lunch och tog en strawberry daiquiri. Poolen ligger högst upp i hotellet och man har fantastisk utsikt såklart. Jag tog mig en väldigt underbar dusch och satte mig sen för att se solen gå ner. Jag satt ensam i säkert en timme innan resten började förflytta sig till samma ställe som mig. Men det var skönt. Vi tog en massa bilder på solnedgången (helt otippat sådär) och en snubbe tog även kort på oss allihop tillsammans.
Jag och min strawberry daiquiri.
***

Christus Kirche/Christ Church
***

Sitter i en megastor korgstol och inväntar solnedgången.
***

Marissa, Kyla, Michaela, Adam, Andrew, Dave, jag, Kait och Steph.
***

Windhoek precis efter solnedgång.
***
Jag hade med mig en ryggsäck med kläder osv till hotellet, men jag behövde verkligen handla efteråt, vilket inte kändes sådär jättebra. Inte världens smartaste drag att gå omkring med rygga här... Och mycket riktigt... Bara sekunder efter att jag pratat med Kyla och Dave i affären kände jag ett litet ryck i väskan, vände mig om och kunde inte avgöra vem som hade rört den. Men slängde runt den till framsidan och hela stora facket var vidöppet! Som tur var så kände jag ju det, så inget hann försvinna... Jag hade ju min nya kamera som jag köpt dagen innan i väskan. Plånboken däremot hade jag i byxfickan. Men shit vad fort det går när de drar igång. Aldrig mer ryggsäck!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

29 maj: Dag 36 - Hanna åkte och tanden blev fixad.

Nu hade jag allt dribblat bort mig på dagarna. För den här dagen var dagen då jag hade fått en rätt akut tid hos en privattandläkare. Det var också dagen då Hanna åkte hem... :-/

***
Eftersom ingen skjuts till flygplatsen kunde ordnas åt Hanna så hade hon bokat taxi. Jag fick hänga med i den när jag skulle till tandläkaren. Inget extra betalt ville han ha heller. Snäll man. Så där stod vi utanför kliniken och kramades vår vi-ses-i-sommar-Sverige-kram... Det var en ganska jobbig sån kram, för vi har haft såna härliga skrattanfall och ja... jag gillar henne helt enkelt.
***
Det var hur som helst en fyllning som lossnat, ganska plötsligt dessutom, precis innan vi åkte från Waterburg. Jag har inga problem med tandläkare. Det enda problemet jag har är den där vidriga bedövningssprutan. Och en sån fick jag... Och den var fylld med adrenalin, vilket gjorde mig vimsig och jag svimmade nästan. Fick sockerlösning så ordnade det upp sig ganska snabbt. Men jag kände när hon började krångla, så jag fick en till spruta. Den kände jag inte den här gången dock, eftersom jag var rätt hårt bedövad där redan. Själva lagningen gick fort, sen tog det ett bra tag innan jag kunde äta. Ni vet den där känslan när man är bedövad från örat och ner till hakan... Man vet inte om vattnet man dricker rinner ut eller inte. Usch. Men jag gjorde storartad entré och mumlade fram att det var en fantastisk upplevelse att ha varit och fixat tanden när jag kom hem och gänget satt vid poolen och hade det gött i solen.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

30 maj: Dag 37 - Stadstur och Penduka

Var med på en runda i stan med kanadagäng nr 2. Fick framförallt se Katutura... Hur stort som helst! Och så vansinniga förhållanden man bor i, om man jämför med gamla Svedala. Men människor är nöjda och glada och lyckliga över sina hem. Men tittar man på det så att säga ovanifrån så ser det ut precis som i District 9 (för er som sett den). Det enda som fattas är stängsel, så är vi där.

Man bor praktiskt taget på varandra.
***
Efter att vi sett detta åkte vi till Penduka. Det är ett ställe där kvinnor med HIV/AIDS arbetar ett par gånger i veckan. De tillverkar olika saker i bl.a. tyg, lera och sten. Allt man handlar går tillbaka till verksamheten, som även riktar sig till Tuberkulossjuka. Fast den arenan är så stor att man flyttat ut den till en egen verksamhet. Vi fick en genomgång av vad de gör, hur de gör och slutresultaten. En hel del av slutresultaten följde dessutom med hem.
Målar med vetemjölsblandning som sedan får torka. Sen färgar man och grejar. Blir fina väskor, förkläden mm av dem i slutändan.

Man slår sönder glasflaskor, krossar dem med sten, vaskar ur de små kornen och smälter dem sedan för att skapa kulor som man gör bl.a. smycken av.

Kvinnor som just nu arbetar med att tillverka armband av små små pärlor.
***
Drog sedan till en liten marknad där de styckar kött och grillar det, säljer bröd och frukt osv. Vi åt Kapana (grillat kött med särskild krydda till) och så ordnade Shaun så vi fick braai-röra på tomater, lök och kapanakrydda till. HUR gott som helst! Där stod vi och åt ett tag.
Kapana med röra och kryddor att doppa köttet i.
***
Vi åkte sedan till Eros och (vad jag tror är) Luxury Hill. Vilken skillnad. Helt bisarra skillnader. Folk lever på existensminimum minus en himla massa mer, medan andra lever på hur mycket som helst. Här ser man faktiskt att Namibia är rankad som mest segregerat land i världen. Helt overkligt att se! Vi åkte upp på en bergstopp och såg ut över andra bergstoppar. Magnifikt!
Några av lyxhusen.

Jag och Shaun med vyer bakom oss.
***
En sista grej om de där skillnaderna: Det finns faktiskt ett stängsel som betyder att människor från Katutura inte får passera det efter 17... Hittar man folk från Katutura där så slänger man exempelvis in dem i en polispiketbuss och kör runt och svänger så hårt man kan och på guppiga vägar som bestraffning. De får alltså ligga i det stora utrymmet och slängas runt... Helt galet... Man blir ledsen, så otroligt ledsen av att höra det.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()