Natten till i tisdags fick jag nån slags attack... Jag började domna bort i höger arm, sen vänster och så nacken (vid 23.30 ungefär). Erik satt och käkade smörgåsar och jag fastnade i ett stirr. Så började huvet liksom vikas, så jag gick och la mig. Sen började jag darra i högerarmen. Och så gick det vidare i hela överkroppen. Sen blev det skakningar och nervryckningar och jag skrattade och grät och hyperventilerade om vartannat. Sen så frös jag och svettades till och från hela tiden. Ena stunden var jag jättekall och nästa brännhet. Jag var skiträdd och var helt övertygad om att det hade hänt nåt hemskt med någon nära. Erik försökte lugna mig, men jag var helt förstörd och det blev bara värre och värre. Så behövde jag gå på toa, och benen bar mig inte. Så jag tog mig bara till Eriks sida sängen, sen fick han ta emot mig för att jag inte kunde gå själv. Så ledde han in mig på toaletten där jag satt och skakade och ryckte... Jag lovar, det är det värsta jag varit med om i hela mitt liv... Jag ringde mamma 01.40 och ville kolla att alla mådde bra, vilket de gjorde. Då var jag fortfarande hyper och mamma försökte lugna mig. När vi pratat klart så var jag inte lika skakig längre, men det blev kanske en timmes sömn på hela natten.
Dagen efter ringde jag sjukvårdsupplysningen eftersom jag kommit på att det kanske var MIG det var nåt fel på. Hon ringde vidare till VC, men så bröts samtalet, så vi stack iväg till en. Fick träffa distriktssköterska som gav mig tid hos läkare 13.40. Åkte hem och sov. Träffade läkaren som efter undersökningar sa att han inte visste vad han skulle säga, utan skickade vidare mig till akuten. Han skrev på datorn, skrev ut en remiss, som jag inte fick se. Stoppade ner det i ett kuvert och klistrade ihop det. Då blir man ju inge skraj alls.... (??) Så vi stack vidare till akuten där jag satt i 5-10 minuter, så plockade de in mig direkt. Jag hade fortfarande nervryckningar och darrade, men inte alls som på natten. De tog EKG och massa blodprover, pissprover o annat gojs. Efter tre timmars undersökningar och prover så fick jag veta att det inte fanns nåt som tydde på nåt allvarligt, utan att det var en reaktion på mitt liv. Med det innebär det att jag måste lugna ner mig, sova ordentligt, inte göra alla de saker som jag gör. Sen får jag inte planera så mycket hela tiden. Jag tror jag ska börja meditera några ggr varje vecka nu... för det där skrämde mig rejält.
Idag mår jag ganska bra. Jag är rätt skärrad fortfarande. Jag ska jobba imorron. Just nu känns det ändå för tidigt. Jag är hyfsat pigg, men det känns ändå inte rätt. Jag ska väl gå och prova iaf. Hoppas på att det inte är så mycket planerat. Men det är ju söndag eftermiddag och då brukar det vara rätt lugnt. Däremot är jag lite fundersam om måndagen då jag ska jobba 9-22 enligt schemat. Kanske måste försöka bli av med ena passet. Tror heldag är lite väl att ta i med direkt... får se hur det känns efter morrondagens pass helt enkelt.
Jag ska nu fortsätta med min slapptid framför tvn... där har jag suttit ganska fast sen 14.30. Inget bra direkt, men så har jag inte brytt mig om det är bra eller dåligt heller så... Pratade med goa Tea förut också. Det var skönt att prata med dig! Snart får vi ses igen. Ska bli så underbart. Längtar efter dig! Precis som jag längtar efter Lollo och Linda som vi ska träffas med då. =) En spa-flickis-helg alltså. Saknar er så det gör ont i hjärtat.... <3
Grythyttan.... *kärlek till er*
