Vi har nu en alldeles underbar liten sötnos här hemma för en vecka. Det är min brorsdotter som jag tyckte kunde komma hit och vara med oss nu under min lediga vecka. Har hittills gått hur bra som helst. Hon är ju ett barn, så naturligtvis har det varit lite ledset och lite gnälligt, men absolut inte mycket. Hon är en riktig liten gosis den här damen. Alltid mysigt när hon kryper upp i famnen och kramar mig, bara sådär... Och läggdags har inte heller varit några problem. Jag trivs med den här veckan. Alex trivs också med den här veckan. Får ta tillvara på den, eftersom det lär dröja ett antal år innan vi är där själva.

Egentligen är jag alldeles för tom (eller full om man ska va petig) i huvet för att ens fundera på vad jag vill ha sagt med detta inlägg. Men ibland är det bra att bara skriva av sig lite. Jag har tenta imorgon. Mmmm.... Precis... Imorgon - en LÖRDAG! Kl 9 ska jag sitta där och ha brutalångest i 10 minuter innan jag väl drar igång och skriver. Brukar gå till ungefär på det sättet. Man tycker att alla frågor är skitsvåra när man tittar på dem första gången, för att inte tala om hur MÅNGA de är... Och skulle de inte vara många, då är det för få. För få kan de vara om man exempelvis råkar ha missat att lära sig just det som behövde läras in för att kunna svara på just den där frågan. Det får aldrig vara för enkelt. Men jag hoppas att ni är många som ber för mig imorgon mellan 9 och 14. Inte för att mitt liv hänger på det, men för att jag vill ha den här kursen avklarad. Och för att jag faktiskt tycker att jag gjort mig förtjänt av att klara den. Ja, med tanke på hur mycket tid jag lagt ner på att plugga inför examinationen av den.

Jag känner hösten komma krypande och längtar tills man kan krypa ner under en filt framför sina favoritserier eller nån bra film på kvällarna.

Jaha... Nu har det varit så pass fint att jag redan fått till två träningspass den här veckan. Och dessutom börjar vågen och måttbandet på att visa lite lägre siffror igen. Ja, det kan man ju såklart va överlycklig för om man vill, men jag väljer att inte ropa hej riktigt än. För alltid när jag gör det så händer det något oförutsett, som t.ex. att jag blir toksjuk, jag måste jobba/plugga konstant, jag flänger runt i mellansverige som en pingpongboll... eller nåt annat som tar tiden i anspråk. Så nej, nu ska jag bara låta det vara. Se vad som händer då... =)