Grejade lite med min första intervju idag. Det tar tid att transkribera engelska med afrikansk brytning... Fick inte ner hela intervjun på print eftersom jag samtidigt oroade mig så otroligt för Alex. Det är svårt att koncentrera sig på arbete när ens livs kärlek har jätteont och man är på en helt annan kontinent och kan inte göra ett dugg förutom att tänka på honom och skicka meddelanden fram och tillbaka. Och så blir jag så himla frusen när jag är ledsen och orolig, så jag gick ut i solen och gassade med långbyxor och stickad tröja medan de andra låg i bikini och svettades. Hela dagen spenderades i princip med att göra inte så mycket alls sen. Fyra av 10-dagarsgänget ska åka hem imorgon och en av dem drog till Kapstaden idag. Usch, den där känslan är inte rolig den heller.