10-dagars: Kasane-Victoria Falls.

Så detta var den stora dagen då vi skulle inta Zimbabwe och Vic Falls. Det var den stora planen med det hela egentligen - att ta oss till Vic Falls. Jag måste ändå börja att berätta om alla dessa gränser vi behövde passera. Först fyllde vi i papper för att få ta oss UT ur ett land, för har vi ingen stämpel på att vi lämnat landet så kommer vi inte in i nästa land. Allt gick i alla fall bra, men det är lite udda procedurer mot vad JAG är van vid i alla fall.

***
Vi lämnade Kasane hyfsat tidigt och kom fram till Vic Falls strax efter lunch. Jag valde faktiskt att uppgradera min camping till en chalet, alltså som en liten stuga, fast bara ett rum, ingen toa eller dusch. Men det var skönt att få lite tid ensam. Jag märker att jag är lite ovan vid att ha så mycket folk omkring mig hela tiden, människor som jag ju egentligen inte ens känner. Och så fick jag ju sova i en säng. En säng. SÄNG! Hur skönt som helst. Tre nätter dessutom, för knappt 400 kr.
***
Första kvällen tog jag det lugnt och pratade lite med Alex via ett internetcafé. Så skulle man ju ha tur att han var inne samtidigt också, för min telefon fick spel och kunde inte registrera sim-kortet plötsligt. Så helt utan kontakt med hemma från torsdag till söndag. På kvällen var vi på The Boma - en restaurang som alltid har buffé och möjlighet att smaka Mopani-maskar. Mumsans! Jag spanade in dem, men ville kräkas bara av att se dem, så jag hoppade faktiskt över... trots att man fick diplom för det. Däremot åt jag krokodil som var riktigt gott. Var lite som kyckling i konsistensen, men smakade mer som fisk. Men favoriterna av allt jag åt var definitivt impala-gryta, kudu och chokladmoussen. Herre jösses vilken chokladmousse! En herre kom till bordet och erbjöd oss att köpa en varsin traditinell dryck bestående av vodka, kanel, honung och krossad citron. Fyra av oss slog till och tog en varsin. De var riktigt goda! Efter att vi alla ätit drog de igång och spelade och sjöng mitt i restaurangen. Alla gäster fick låna en varsin djembetrumma och spela järnet. Jag älskade det! Sen fick vi komma upp och dansa, vilket också återigen var så otroligt roligt!
***
Onsdagen tog de flesta det väldigt lugnt och stilla fram till kvällen då vi fick ytterligare ett besök av afrikanska dansare och sångare. Vi fick dansa med dem också, så jag var väldigt nöjd. I övrigt var det en lugn dag.
***
Torsdagen var den stora aktivitetsdagen. Började 6.30 med att bli upphämtade av en jeep som förde oss till ett lionconservation. Där träffade vi två unga lejon, en hona och en hane som gick med oss på en tur. Vi fick alla klappa och gå bredvid dem medan vi blev fotade och filmade. Så otroligt vackra och bastanta djur! De busade med varandra, gäspade och slängde omkull sig när de inte längre hade lust att gå, så det var på deras villkor. Jag köpte mig videon av vår tripp med dem innan det var dags att sätta sig i nästa jeep som förde oss ganska långt ut i bushen där vi skulle rida elefanter. Min kompanjon var TATU, en 32-årig något bångstyrig hona som rev sönder vart och varannat träd och tuggade i sig. Charmig och ganska liten brutta. Kände mig jättebekväm på hennes rygg, särskilt med tanke på att det såklart satt en elefantförare framför mig också. Det gungade vilt, men jag hängde med utan problem. Det var en riktigt trevlig tur. Jag köpte med mig en souvenir av TATU, nämligen hennes fotavtryck på papper gjort av elefantbajs och gräs. Sedan blev vi skjutsade tillbaka till campingen där vi åt lunch innan det var dags för aktiviteterna på bron som alla utom en skulle genomföra.
***
Vi blev skjutsade till Zimbabwe-gränsen där vi fick gå igenom för att ta oss till bron mitt emellan Zimbabwe och Zambia. Vi traskade och blev förvånade av dropparna som föll på oss såpass långt från vattenfallen. Väl framme vid bron och när jag började se och förstå hur högt det verkligen är ner till vattnet fick jag världens panik och ville knappt gå ut på bron alls... Så möttes vi av diverse gatuförsäljare som tog hand om oss, lugnade oss och försökte sälja på oss grejer. Jag gick omkring och rev mitt hår, funderade på om jag skulle ta och åka zip-line istället, för det var så otroligt skrämmande. Min höjdrädsla visade sig ännu värre än jag någonsin trott. För att vänja mig lite började jagta kort rakt ner i vattnet, lutade mig över räckena för att se när andra hoppade bungy och swing. Tog mig efter 10 minuter upp till stugan på Zambiasidan där man skrev under att man inte kunde hålla företaget ansvarigt om man skulle dö eller skadas... Alla risker skulle man vara medveten om och godkänna innan man fick göra något. Även där funderade jag på zip-line, men någonstans skrek äventyrerskan i mig att det var nu eller aldrig och jag satsade på nu. Så jag skrev under de där papprena och påbörjade operation förberedelser... Gick ner till bron och fortsatte titta på folk som hoppade och kände att detta vill jag inte göra förrän jag sett två hoppa samtidigt för att vara säker på att repen klarade vikten. Visst var maxvikten 160 kg, men ändå... Det visade sig i alla fall att en tjej vid namn Zita förlorade sin swingkompis som backade ur, så vi bestämde oss för att hoppa tillsammans. Vi tittade när Kyla och Marissa hoppade och jag fick panik igen - Marissa krånglade till det och hamnade helt fel... så det såg riktigt otäckt ut, vilket slutade med ordentliga blåmärken... Men vi tog tandem ändå i slutändan jag och Zita.
***
Vi klev ut på rampen... 111 meter är inte så långt, men det är sjukt högt! Vi satt fast, hade övat hur det skulle genomföras ett antal gånger och nu var det bara det där steget kvar. Bara det där steget. Det lilla... Zita backade ur för några sekunder, men jag hade bestämt mig. Så till slut stod vi där igen. Och jag var beredd. Det började räknas ner: 3, 2, 1 SWING! Och steget togs ut i ingenting. Den mest skrämmande känslan jag varit med om i hela mitt liv. Jag befann mig någonstans mellan levande och död innan vi kände repen spännas och det fria fallet bromsades ner. När vi svingade omkring där nere ovanför Zambesi-floden fick vi jordens adrenalinkick och började gapa och skrika och krama om varandra. Så svängde vi omkring där i någon minut innan vi blev upphissade och fick ta oss upp på bron igen via gångar under den, med säkerhetslinor kopplade till selarna. Klättrade upp för stegar och till slut var vi uppe igen. Den stoltheten är obeskrivlig! Jag vägrade ge upp inför min egen rädsla och tog det där steget ut. Jag gjorde det verkligen! Vansinne! Jag köpte också videon och bilderna från hoppet.
***
På kvällen var jag så utpumpad av allt adrenalin att jag inte klarade att sitta uppe med resten av gänget. Kunde inte använda internetcafét heller och längtan efter Alex gjorde sig påmind något otroligt mycket. Det var en tung kväll, så jag tog mig en dusch och gick och lade mig vid 21 redan.
***
Eftersom vi inte hunnit till vattenfallen än så drog vi dit på morgonen när vi skulle åka istället. Det är en otrolig känsla att stå där mittemot de mäktiga mängderna av vatten som strömmar ner. Det tog oss drygt en timme att gå till alla utsiktsplatserna. Sen gick vi till en plats där inga räcken eller något fanns uppsatta, det fanns plattor utlagda, men varningsskyltar för att de kunde vara otroligt hala och utan räcken... Kändes rätt obehagligt, men hängde på. Vägrade dock gå ut på den sista snutten där man lätt hade kunnat tvätta håret och bara skölja bort det med allt vatten som ryker upp från fallen. Mina Goretex-skor höll vattnet ute sålänge det kom utifrån, men när det rann efter benen så var det kört. De är så vattentäta att de höll vattnet innanför skorna också! Haha...

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

10-dagars: Maun-Kasane.

Så var det dags att äta frukost och dra iväg på nästa roadtrip till Kasane, fortfarande i Botswana. Ett otroligt vackert hotell (Chobe Safari Lodge) mötte oss med underbar pool och Chobe-floden som närmsta granne. Detta innebär dock också regelbundna besök av flodhästar och krokodiler. Flera varningsskyltar satt uppe på vägen mot campingen. Lite skrämmande, för man visste ju aldrig. Vi träffade på mongoons, babianer, vårtsvin och ödlor på vägen dit, men inga flodisar eller krokosar. Vi snurrade omkring ett tag innan vi hittade Tiki och bilen. Väl där ställdes tält upp med vana rörelser, nu började vi bli campingvana! Efter lunch drog vi ut på Chobe-floden för en solnedgångskryssning. Vi såg flodhästar och krokodiler i det vilda som första anhalt. Sedan hälsade bufflar från stranden tillsammans med diverse fåglar. Vi kom otroligt nära krokodiler som låg och såsade i solen, bara 3 meter ifrån dem. Flera stycken också. Otrolig känsla! Sen såg vi elefanter och en massa antiloper också. Örn fick vi se också, jättevacker och jättestor.

***
Men den största och mest otroliga och skrämmande händelsen under kryssningen var när vi hittade flera flodisar mitt ute i floden, där en stod på så grunt vatten att vi kunde se även ryggen, inte bara näsborrar och ögon som stack upp... Det som sedan hände var att vi behövde röra på oss, för de började grymta åt oss att försvinna från deras område. MEN! Då hade vi lägligt nog fastnat i ett Namibiskt fiskenät så motorn gick inte att starta. Och där satt vi i en liten plåtburk med flodhästar omkring oss. Jag ville bara försvinna... Sjukt läskigt. Efter en sådär 20 minuter och med lång användning av kniv för att skära loss oss så kom vi till slut därifrån. En väldigt trevlig känsla. Sedan var nästa grej två elefanter som stod mitt i floden och drack, åt och badade i godan ro. De brydde sig inte alls om oss, vi kom så nära som 2 meter ifrån dem. Helt otroligt.
***
Kvällen blev rätt lugn, det var inte direkt en plats för party det där hotellet. Så tidigt i tält blev det.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

10-dagars: Windhoek-Ghanzi, Ghanzi-Maun.

Vi åkte från Wadadee vid 7 på morgonen efter att ha sagt hejdå/ses senare till kanadagänget som inte skulle med på resan. Många tårar spilldes... Jag hade själv dock redan gråtit min skvätt kvällen innan. Vi kom fram till Ghanzi Trail Blazer Camp i Botswana ganska sent och åt lunch och satte upp tälten. Sedan fick vi hänga med ett antal bushmen ut i det vilda där de visade olika rötter och vad man använde dem till. Bland annat visade den äldre damen upp sin rygg där hon såg taatuerad ut av alla småsår man skurit i hennes rygg för att kunna smörja på askan från en särskild rot så att den skulle lindra hennes ryggvärk. Herrarna gjorde sedan upp en eld utan tändstickor, vilket tog ganska lång tid. Men de lyckades. De använder strutsägg som vattenflaskor förresten. Bara ett sidospår...

***
Vi gick tillbaka till campingen för att börja förbereda middagen som skulle ordnas innan vi skulle få se dessa bushmen dansa och sjunga. Deras uppträdande bestod av hyllningar till olika djur, till exempel hyenor och olika antiloper. Det var en otroligt kall kväll i Kalahari-öknen, så vi var väldigt glada över att sitta runt en eld och titta på dem.
Första natten på vår resa var även den allra kallaste. Det var faktiskt någon minusgrad när det var som kallast fick vi veta sen. Jag var så kall på morgonen att jag lyckades skrapa upp ett sår på handen mot toalettväggen... Vansinne! Vi blev alla väldigt oroliga inför resten av nätterna med tanke på kylan vi redan behövt uthärda.
***
Så var det dags att packa ihop tälten för att åka vidare mot Maun. Vi hade en ganska lång resa framför oss fick vi höra, så man ville komma iväg så tidigt som möjligt. Vi åt bara frukost, sen bar det iväg. Det vi såg var öken, öken och ett stort baobabträd efter vägen där vi stannade till för att titta närmare på det. Väldigt stort! Efter den pausen åkte vi vidare och började efter en längre stund leta bensinstation för att tanka diesel. Det visade sig att kvällen innan hade dieselpriserna ändrats och på stationerna hade man inte fått besked om det nya priset, så de sålde ingen diesel. Det hela slutade med att vi stannade vid en rastplats med lite butik där vi blev strandsatta ett tag. Dave tog det hela med stort lugn och slet av sig t-shirten och ställde sig och läste sin bok. Vi andra höll på att garva brallorna av oss. Det var en kul situation... Hur som helst så löste det hela sig till slut då Tiki (guide/chaufför) lyckades få till ett köp från en lastbil som egentligen inte fick sälja diesel de heller... Men Tiki meddelade självsäkert: TIA people (This Is Africa)! Den snubben kan nog snacka sig till nästan vad som helst. Hahaha... Bra att ha på sin sida alltså.
***
Vi tog oss till Maun, men kom fram 2 timmar senare än tänkt, så vi var där runt 14-14.30. Vi slog upp tälten med något vanare rörelser och hann sedan slappa vid poolen vid Hotel Sebia. Det var någon match (tydligen väldigt viktig) på kvällen så det var mycket folk i baren, inklusive oss. Det här blev den blötaste kvällen för mig på hela resan. Jag kom tillbaka till tältet runt 3-3.30.
***
Vi kan väl säga att jag var lite sliten andra dagen i Maun. Men jag återhämtade mig i alla fall. Dagen spenderade jag tillsammans med Kait, Kyla, Tiki och Richie i stan och vid poolen. Framåt kvällen fick vi åter se afrikaner dansa och sjunga, men den här gången fick vi verkligen vara med och skaka loss! Det förgyllde hela min dag! Så himla roligt och jag fick trumma en massa på en djembe. Under tiden jag trummade sa en kvinna från gruppen att de måste nog fixa ett Botswanskt (säger man så..?) pass för jag var så bra och hade riktigt snygg taktkänsla. Tog en tidig kväll för att kompensera den sena natten innan.
***
PS: Bilder kunde inte laddas upp just idag, återkommer med dem.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dag 22 - Oväntad ohändelse

Jag ringde då Home Affairs imorse och fick till svar att jag kunde komma direkt. Så det var bara att klä på sig, göra dubbelmacka som färdkost och sen ta första taxi in. Fick där beskedet att första gången jag var där så gjorde jag en ny ansökan, så den gamla är ogiltig. Jag förklarade att människan som satt där och pratade med mig, själv hade utfärdat mitt visum den 20 april. Men det spelade ingen roll. De skulle ha möte bl.a. om mitt visum idag. Får väl se hur det går... Sist de sa det hade de inget möte ändå. Krångligaste jävla ställe jag varit med om!

Sen skulle jag träffa Vicky, men hon har inte hört av sig än. Så tydligen blev det inget idag heller. Lite synd. Hoppas på att morgondagen kan bringa lite intervjuer till diktafonen. Har nu som ni märker lagt över alla inlägg på resdagboken, så nu kommer jag bara uppdatera här och på facebook.
Har kollat in vad man kan göra vid Victoria Falls och får adrenalinkickar bara av att titta! Spana in http://www.shearwatervictoriafalls.com så kanske ni förstår vad jag menar. ;-)
Det här kan jag tänka mig att göra som det känns just nu:
  • Elephant-back safari
  • Bungee jump
  • Bridge swing
  • Bridge glide
  • Lion walk
  • White water rafting
  • Helicopter flight
Det återstår att se på torsdag vad jag väljer... Det ska ske någon gång under 22-24 maj i alla fall.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

14 maj: Dag 21 - Ledig dag

Hade tänkt börja med intervjuerna idag, men Vicky hade annat för sig, så det blev inget. Istället ringde jag Home Affairs och fick till slut tag på människan jag sökte. Hon sa att jag kanske kunde komma imorgon vid 14, men att jag skulle ringa henne på morgonen. Så jag laddade upp en massa bilder till facebook, samt filmen på lejonjakten. Var inte oroliga - inga djur blev dödade under filmen.

Såg färdigt säsong tre av The Vampire Diaries med Hanna på kvällen, men blev störda när vi hade tio minuter kvar av sista avsnittet... Det kan bli så ibland. Så vi fick pausa och kolla färdigt sen. 10-dagarsresan till Botswana och Zimbabwe är bokad och betald, känns kul! Så på fredag 03 är det dags att sätta sig i minibussen och börja resan.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

11-13 maj: Dag 18-20 - Safari i Etosha

Dag 18

Vi började med att sätta oss i bussen och dra iväg vid 03. Fram till 7 ungefär så sov de flesta. Jag hade problem med fönstret jag satt vid, för det gick inte att stänga helt (kom på lösningen när det inte längre behövdes). Så jag slumrade nog kanske nån timme bara. Vi stannade till i Otjowarongo för att äta frukost vid en lodge som var jättefin. Lägger till bilder i bloggen när jag får dit allt. Bussresan natte- och tidig morgontid var för övrigt bland det kallaste jag varit med om, för det fanns ingen värme i den... Men så fort solen gått upp var det bara att byta till shorts och linne.

 

Fast innan vi hade stannat för att äta frukost så fick jag syn på tre stora grejer i ett träd vid en stor gård en bit från vägen. Efter en stund frågade jag Hanna om det inte måste vara babianer, vilket vi kom fram till att det måste ha varit. Även när vi pratade med Tiki (chaufför och guide) så konstaterade han också att vi måste ha sett babianer. Det var riktigt häftigt!

 

När vi åkte in i Etosha national park var bland det första vi såg lejon. Sen får ni tåla att jag inte vet vad vissa djur heter på svenska. Där fanns också springboks, wildebeast, zebror, guinea nånting hönor bl.a.. Alla hade samlats runt ett vattenhål, där vi också såg de flesta djur även under resten av safarit.

 

Vi kom fram till campingen vid lunch och satte upp våra tält. Vi blev glatt överraskade av madrasserna som var minst 5 cm tjocka och sovsäckar som man kunde röra sig i. Efter lunch drog vi ut på safaritur igen. Vi fick se giraffer, strutsar, schakaler och massa spännande fåglar. Allra först ut var en elefant som gick omkring ensam precis bredvid vägen. Medan 5 fordon stod där så passerade den till slut vägen, ca 10 meter från vår buss. Det var obeskrivligt!

 

När vi åkte hem med solen på nedgång bredvid oss såg vi plöstligt en ensam giraff gående på det ööpna fältet. Kort togs som är helt fantastiska, men har ännu inte tillgång till dem. De tillhör någon i den kanadensiska gruppen. Väl tillbaka på campingen tog jag mig en dusch, bara för att inse att jag missade en noshörning med ungefär 1 minut vid vårt vattenhål. Då blev jag lite ledsen faktiskt. Men fick se mer zebror och springboks där sen ändå.

 

Dag 19

Sov lite sådär på natten, men klockan ringde 05.30 och det var bara att gå upp. Frukost följdes av förmiddagssafari och vi tog oss bl.a. till Etosha outlook, där allt var vitt för att Kunenefloden rinner där vid regnsäsong. Väldigt stort, maffigt och allmänt ett ingenmansland. Vackert, men lite läskigt. På vägen till Etosha outlook hann vi dock se 5 lejoninnor ligga och gassa i solen, varav den som låg längst fram hade världens span på en wildebeast, men den var för långt borta för att hon skulle sätta igång och jaga. Så plötsligt dök en likadan upp på andra sidan vägen, vilket hon märkte, trots att det stod 5-6 fordon på vägen och tittade på dem. Denna klampade rakt in mellan fordonen och kom såpass nära att lejonet tog sats och satte igång sin jakt. Tyvärr, eller turligt nog, vilket man än gillar bäst, så fick hon inte tag på den den här gången. Men det var en otroligt maffig upplevelse, det kan jag lova! En av de allra häftigaste på hela helgen.

 

Vi fick också se ännu en ovanlig syn, nämligen strutsar som låg och skrapade runt i sanden för att göra sig rena inför parning. Såg rätt sjukt ut för det dammade överallt omkring dem. Vi fick inte se någon parning dock. Kanske lika bra. Vi tog oss till campingplatsen Halali för att äta lunch och sola och bada i deras pool för dem som hade lust med det. De har också ett vattenhål som vi besökte, där vi såg en hel hjord med elefanter och deras ungar som stod och plaskade och drack. Jag kunde knappt tro mina ögon. Allt vi sett redan då kändes överväldigande! Vi åkte vidare och Shaun fick syn på en örn som satt långt bort på ett träd. Det är kul med bra kameror och zoomfunktion vid såna tillfällen. Lite senare ändå såg vi någon slags kite som hade fångat en ödla som hängde och dinglade i dess klor medan blodet droppade ur den. En annan fågel såg vi många gånger - en lilabröstad blåkråka, eller lilac breasted roller. Otroligt vacker fågel, kolla upp bilder på den, särskilt om det finns då den flyger. Flera vattenhål besöktes även på tillbakavägen mot vår camping där bl.a. elefanter, zebror, springboks och schakaler samsades.

 

På kvällen när vi kom hem hann vi se solnedgången från tornet på campingen - helt otroligt fint. Köpte mig sedan två cider och knallade till tältet för att dra på myggspray och sedan bege mig till vattenhålet i hopp om att få se noshörningar. Men nej, det fanns dock elefanter som var där. Stannade en stund och gick sedan och åt middag. Gick tillbaka till vattenhålet senare och fick då äntligen se mina efterlängtade noshörningar. Först var det bara en, men sen dök ytterligare en upp. De både gosade och gruffade, men gick sedan åt varsitt håll. Det var en upplevelse bara det. Helgen kändes fulländad! Tiki hade gjort upp en eld och berättade om afrikanska seder, särskilt om hur man går tillväga för att gifta sig. Det är föräldrarna till mannen som ska bjuda kvinnans föräldrar på grejer, fjäska, fjäska lite mer och till slut tillsammans avgöra om de två kan tänkas passa ihop i det långa loppet - det är skam att skiljas i det här landet, så det gör man bara inte. Helst.

 

Dag 20

Sov som en prinsessa inatt. Vi gick upp 05.30 igen för att äta frukost och packa ihop tälten. Kom iväg från campingen vid 8 och gjorde en morgonsafari. Såg impala och många bebisar, bl.a. springbokbebis, zebrabebisar och lite annat smått och gott. Hur söta som helst.

 

På väg hem från Okahandja fick vi åter se en magnifik solnedgång, denna gång med lätta moln. Otroliga färger! Väl tillbaka i Windhoek köpte vi med oss mat från Nando´s och hämtade ut lite pengar. Sen åkte vi tillbaka till Wadadee house.

 

Den här helgen har varit en av mina absolut häftigaste händelser i livet. Det var värt varenda krona och visste jag att jag skulle se allt jag sett hade jag kunnat betala mer. Det enda jag saknade var gepard, leopard och kudu. Annars alla djur sedda. Längtar tillbaka och hoppas att mina planer blir som jag vill när Alex och Tomas kommer hit.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

10 maj: Dag 17 - Besök på sveriges honorärkonsulat

På konsulatet är de snabba. Så idag hämtade jag mitt papper med översättning av mitt körkort. L var här på tidig förmiddag och vi ordnade till intervjuguiden lite till. Nu är det bara att börja. Men först ska jag till Etosha på SAFAAAAAARIIIII!!!! Jihooo!! Det ska bli superfint att komma iväg. Vi åker inatt kl 02 och ska bo på lodge. Nu börjar det bli dags att packa väskan alltså.

Nästa vecka ska jag åka utomlands. På fredag åker jag och 10 andra på tur genom Botswana, Zimbabwe och Zambia. Malariatabletterna räcker fint, så det är ju snyggt.

Men innan dess ska jag börja intervjua och transkribera. Så det blir hårdkörning mån-tors här och sen semester 10 dagar alltså. Jag tar inte med mig datorn över helgen, så ni får uppdatering på söndag kväll eller måndag, beroende på när vi kommer hem och hur trött jag är efter resan och såna saker. Trevlig helg!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

9 maj: Dag 16 - Restaurang Nice med kanadagänget

Var åter in till Home Affairs, fick åter gå därifrån utan resultat. Gick till turistinfon och fick lite tips inför när Alex och Tomas kommer hit. Kanske blir det hyrbil så jag måste köra på vänster sida! Men det går nog bra. Ringde honorärkonsulatet och de skulle fixa översättning till imorgon för en slant.

Hängde på kanadagänget till restaurang Nice ikväll. Fast tog inte så mycket kort där, inga blev särskilt bra heller så de kort som är ovan är de härifrån innan vi åkte.


Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

8 maj: Dag 15 - Finslipat intervjuguide, gått i stan och i Katutura.

I förmiddags kom L, hans sambo och V för att finslipa lite på min intervjuguide. Det visade sig inte vara så mycket att slipa på. Det hade i och för sig varit konstigt om det skulle varit det, eftersom den till säkert 96% består av en tidigare använd intervjuguide inom ett stort europeiskt projekt. Så nu är det i princip bara att sätta igång att intervjua. Känns skönt att komma igång lite bättre.

Sen åkte jag och V in till stan för att kolla om mitt visum blivit godkänt än. Det var megakö, så vi lade ner, gick omkring i stan, tog en lunch på Spur (schysst ställe!) och sedan gick vi tillbaka till Home Affairs. De satt tydligen i nåt möte som bl.a. skulle gälla mitt visum (om jag fattade det hela rätt), så imorgon bitti ska jag tillbaka igen. Då kanske, kanske det löser sig till slut! Skulle vara skönt att slippa oroa sig över det där. För även om jag kan åka ut ur landet och komma tillbaka några dagar senare och gå in som turist, så känns det lite... konstigt...

Hittade söta sandaler för N$25 och köpte en extra flaska vatten inför den timlånga promenaden som skulle ligga framför mig i Katutura. Det visade sig att denna timlånga promenad varade i ungefär 15-20 minuter. Men törstig var jag ändå. Så det gjorde inget direkt. Tog sedan taxi hem, för det gick en massa skumma och fulla typer där omkring, kändes inte helt hundra att gå ensam som vit tjej där då.

Här hemma har jag sedan städat mitt rum och bytt sängkläder. Känns fint att få lägga sig i nybäddat ikväll. Nu sitter jag och sveper i mig nästan en kanna mangosaft/juice. Vattnet ger en skum smak i munnen, tyvärr... Sålänge jag blandar med nåt så går det ändå bra. Tur, det är ju inte helt gratis med vatten, även om det kanske är rätt billigt.

Nä, om man skulle ta och vara lite social och laga till middag på samma gång kanske...

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

7 maj: Dag 14 - Crafts Centre

Idag var jag i stan och letade efter Crafts centre. Hittade det till slut och lyckades bli kär i det mesta. Köpte bara två smågrejer dock. De finns på bilden ovan. Ett armband och en liten portmonnä till alla (jävla) mynt.

Men lugn svärfar! Jag har också pluggat idag. (Alex berättade om din oro över min uppsats. Skojsar bara lite.) Det tog mig i alla fall hela eftermiddagen att göra det jag gjorde. Har gått ganska mycket, fram och tillbaka, in i butiker, ut ur dem ungefär lika snabbt, provat lite grejer, inget jag ville ha. Så en rätt billig tripp ändå.

Fixade till lite käk när jag kom hem och insåg att jag inte ätit nåt på 6 timmar. Det blev tunn biff med råstekt sötpotatis och lök. Supergott!

Nu hoppas jag att morgondagen blir som planerat, nämligen att jag kan ta en promenad i Katutura med V och finslipa intervjuguiden med L. Det blir nog bra.


Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

6 maj: Dag 13 - Sol på min hud

Det har varit en sån där fin dag utan större ansträngningar idag igen. Tvättat, grejat lite och tagit det rätt lugnt. Solade rätt länge nu på eftermiddagen, men idag använde jag solskydd. Det var nog smart, är lite röd. Inget som gör ont, ungefär som om man hade på sig en aning för liten skjorta eller annat plagg som stramar lite över axlarna. Jag börjar faktiskt se en annan ton i huden, nästan överallt. Och när jag solat i runt 45 minuter tog jag mig ett väldigt snabbt dopp i poolen, som inte kan vara varmare än 17 grader. Chock för kroppen! Skönt efter en stund uppe i luften igen.

Nu har jag precis ätit middag, som idag bestod av en röra på spenat, korv, tomat och lök, couscous och ägg. Avslutade det hela med kaffe och några bitar mintchoklad tillsammans med Hanna. Det var trevligt, som vanligt. Nu tänkte jag prata lite med min Alex, men han verkar inte vara tillgänglig just nu. Så jag får väl vänta en stund. Senare blir det tre sista avsnitten av The vampire diaries säsong tre och någon gång under kvällen dyker den kanadensiska skaran in i huset igen.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

5 maj: Dag 12 - stadstur, kaos och (kanske?) fullmåne

Startade dagen med att ordna havregrynsgröt. När jag höll på öppnade Hanna kylen och noterade att det var varmare där inne än i rummet... Ouch! Efter en stund visade det sig också att frysen var paj. Totalt jävla kaos! Jag flyttade över de grejer som kunde ha klarat sig till en annan kyl (som redan var rätt välfylld). Sen åt jag min frukost. 

Pratade sen med mamsen och pappsen på Skype. Bra grej det där (även fast det bryter, hackar och har sig till och från - man får ju ändå prata med varann). Märkte det knappt, men plötsligt hade vi pratat över 30 minuter. De är fina mina föräldrar. <3 

Åkte sen in till stan med Hanna för att kolla klänningar (igen). Köpte en klänning som jag blivit lite kär i redan förut och sen konstaterade jag nu på kvällen att den kanske t.o.m. är material till bröllopet. Vi får se... Ska låta bli att använda den nu, just in case. Hittade också en ring till. Ah, tar de aldrig slut?? Och hur kan så många falla mig i smaken?? Sen handlade vi lite mat och åkte hem. 

Ikväll är det (eventuellt?) fullmåne och det har jag som ni ser fått hyfsade bilder på. Jag gillar dem, gör ni?

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

4 maj: Dag 11 - (forts.) Joe´s Beerhouse!

Igår kväll kom jag, Hanna och två av de tyska tjejerna iväg till Joe´s Beerhouse. Förväntningarna var höga, jag hade hört så himla mycket bra om det stället. Och vet ni... Det var inga problem att uppfylla mina förväntningar. Vilket kött! Jag ville aldrig sluta äta den där kudu-biffen (antilop eller nåt sånt). Alltså, jag svär, det är bland det allra godaste jag någonsin i mitt liv har ätit. No jokes! Och min beställning bestod av kudu-biffen, ett glas rödvin, en springbok shot (mint och amarula) och en chokladkaks-dessert. Detta landade på ca 130-140 svenska kronor. Katjing! Snacka om pangpris! I shall return!

Taxiresorna är även idag värda att noteras: På vägen dit hade jag den lugnaste taxiupplevelsen hittills i stan. Reggae-musik, hastighet som troligen var laglig (ungefär ingen kör lagligt här) och allmänt laidback. Jag var i precis rätt mood när vi kom fram.

Resan hem däremot... Uppvägde den kanske den trevliga ditresan? Vi klev in i taxin, som såg ut som vilken taxi som helst här - alltså precis hursom helst. Vi noterade dock ganska snabbt att detta inte skulle bli en helt vanlig resa. Bilen hackade sig fram och gick knappt att växla. Jag och Hanna utböt några ord om huruvida vi skulle komma fram eller inte. Och så lite salongsberusade på det, så fick vi jordens skrattattack de luxe le magnifiqúe! Vi KUNDE inte sluta, ni vet när man bara skrattar och skrattar och det bara går inte att sluta. Helt vansinnigt och superkul! Vi berättade självklart för flickorna vad som var så roligt när vi väl kommit fram och klivit ur bilen. Det var en fantastisk kväll i alla fall.



Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

4 maj: Dag 11 - Fullspäckad dag!

Ni förstår inte hur mycket jag har att göra idag. Det är helt otroligt! Började dagen med att morgonpromenaden blev avbokad, sen frukost, sen sola, sen snacka lite med tjejerna, sen göra ingenting, sen fixa lunch, sen snacka lite mer med tjejerna, sen slappa vid datorn. Och det är bara vad som hänt än sålänge. Hård dag det här... ;-P

Om tre timmar glider jag och Hanna iväg för att äta på Joe´s Beerhouse. Jag hoppas verkligen inte att mina förväntningar är högre än de kan leverera! Och efter det, ja då vet jag inte alls vad vi gör. Kanske tar en barrunda, kanske åker hem och ser film? Ingen vet, jag får helt enkelt uppdatera er om kvällens aktiviteter imorgon istället.

Det är alldeles tyst i huset, vi är bara fem tjejer här just nu. Ganska skönt faktiskt. =)


Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

3 maj: Dag 10 - Fångade solnedgången

Det blev en lång dag idag. Gick upp 6.30 för att äta frukost och vakna till liv innan jag skulle in till detta fantastiska Home Affairs (där visumet ska fixas). Inte helt otippat så fanns det inget visum att hämta (få stämplat) i passet idag heller. Nej, istället skulle jag ringa hon som utfärdat det för tre veckor sedan och boka ett personligt möte med henne. Jag ringde tre gånger, ingen av dem var ens telefonen på.

Efter det gick jag vidare till guldbutiken igen för att prova ringar tillsammans med min egen och fotografera dem till Alex. Det gick inge vidare med fotograferingen, eftersom jag inte kunde ställa in fokus själv på den här billiga kameran som jag har med mig ner. Gick omkring och kollade klänningar, hittade en som passar, men som inte känns riktigt rätt... Fast den passade riktigt bra... Jaja. Köpte på mig lite vatten och bananer, sen drog jag hemåt.

Kom hit vid 10.30, åt en smörgås och sen kom L och V och hämtade mig. Vi åkte till V där vi pratade lite allmänt, jag träffade tre söta barn och V´s dotter. Sen gick vi till en marknad i Katutura där de har allt från torkade larver till herero-klänningar (som man absolut inte får använda utan en sån där hatt till - ni vet en sån som ser ut som tjurhorn). Smakade kött som man doppar i kryddor, det var riktigt gott! Och så pratade jag med en frisör som skulle kunna tänka sig att ta sig an mitt hår och fixa rastaflätor. Enda chansen att göra det på mitt fina hår var om hon fick använda löshår också. Naturligtvis får hon det, så jag ska dit någon dag snart och fixa till det. =)

Sen kom jag hem vid 14.30, åt lite lunch och hängde lite vid datorn, lyssnade på musik och sånt. Kanada-gänget drog ut på middag och karaoke. De kom precis hem. Om två timmar ska de åka till Swakopmund och vara borta till söndag. Ska bli lite skönt med lugn och ro i huset några dagar faktiskt. Jag gillar dem, men det blir lite mycket med 12 fnittrande tjejer och 4 andra. Och så vi andra som bor i huset på det.

Som ni ser så har jag också varit ute och fotat solnedgången. Vilken underbar syn! Och det hela tog ca 15 minuter. Helt otroligt vad snabbt den går ner här!

Jag och Hanna tittade på det sista avsnittet av Californication som vi har nu. Mitt i en säsong, så det är lite trist. Får försöka ordna till det. Nu har jag precis duschat och ska sova. Imorgon blir inte riktigt lika tidigt som idag, men hyfsat ändå. Behöver nog upp vid 8 kanske.


Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

2 maj: Dag 9 - Undersökning 2 månader innan

Okej. Idag vaknade jag tidigt, åt frukost redan 8.10 och sen solade jag utan solskydd i en halvtimme sammanlagt under morgonen. Ingen fara förresten. Sen hade jag tänkt sticka in till Home Affairs redan under förmiddagen men fick höra att de har stängt 12-14, så jag hann inte. Fixade lunch och tog sedan taxi in. Var där en kvart innan de öppnade (det visade sig för övrigt att jag hade hunnit då de hade stängt 13-14) för att slippa stå i kö så länge. MEN så fel jag hade. Jag var nummer två i kön, men bakom glaset satt ingen människa för att hjälpa till. Denna kom inte förrän 14.50. Vi var rätt syrligt lagda de flesta som stod i kön kan jag säga, men det var bara att bita ihop och sätta på leendet. Det hjälpte inte. Så imorgon åker jag in till 8. Kul va..?

Hur som helst, efter det gick jag till guldaffär och spanade ringar inför bröllopet som är om 2 månader (!!!) för att höra lite om material de använder osv. Visade sig att här använder man mest 9 karat guld för att det är hårdare och att folk ofta jobbar med händerna. Inga problem för mig. Hittade 7 som jag föll lite för. Så imorgon efter Home Affairs (igen) så går jag tillbaka, men med förlovningsringen på och med kameran i högsta hugg. Allt för att min Alex ska få se det jag ser. <3

Gick sedan vidare och hamnade i en affär med klänningar och kostymer. Hittade också en klänning som jag gillar, men vill kolla runt innan jag bestämmer mig. Inte så pricy den, vilket ju inte gör något alls. Däremot verkar de bara ha en klänning av varje, så med otur så är den borta när (om) jag bestämmer mig för den. Ödet lägger nog in lite tror jag. =)

Traskade sedan vidare till Fruits & Veg där jag köpte på mig lite sånt. Och vatten, svinbilligt vatten. Om man jämför med andra butiker då. Vattnet i huset är ju gratis så att säga. Dricker lite varje dag för att vänja magen. Inga problem verkar uppstå. Skönt. Sen var det taxi hem igen som gällde.

Haha, de där taxiturerna förtjänar en liten extra mention idag. På ditvägen gick det jätteenkelt att få tag på en taxi, som vanligt. Killen körde raka vägen till stan utan att ens försöka plocka upp fler efter vägen. Fantastiskt bara det. Han hade svårbegriplig engelska, så vi pratade inte så mycket. Men han var trevlig och glad, alltid tacksamt. När han stannat för att släppa av mig frågade han när jag skulle åka tillbaka och undrade om han fick mitt nummer så att han kunde ringa mig och kolla om jag ville åka hem sen..?? Haha, jag tackade för erbjudandet men avböjde att lämna ut mitt nummer. Jag tyckte det va lite roligt iaf.

Taxiresan hem gick också smärtfritt. Fast den är inte lika rolig att berätta. Så det struntar jag i. Jag kom hem helt enkelt. =)

Ikväll har jag återtagit en fundering som jag haft sedan den där dagen i Parliament garden. För när vi var där så satte jag mig precis där skuggan började så att säga och på rätt sida för att den sedan skulle täcka mig mer och mer och ge Hanna sol istället. Men så FEL jag hade. För solen gick åt andra hållet! Så idag kom jag på det där igen. Och här är inte medsols samma sak som medurs, för här står den som högst norrut istället för söderut, som vi har det. Det har att göra med norra och södra halvklotet, ekvatorn och massa annat. Men jag kom på det där själv, ville bara ha det bekräftat av Alex (som ju brukar veta en massa udda saker) när jag pratade med honom. Han visade sig också gissa rätt, men han visste inte säkert. Det tog han såklart reda på och länkade informationen till mig, som blev rätt imponerad av att jag fattade det alldeles själv. =)

Jaha, så det var min dag det. Hände en del idag, med tanke på mängden text jag fått ihop. Hörde att ni hemöver (iaf Karlstad) hade en alldeles lysande dag ni med. Skönt för er. Om en inte alltför lång stund ska jag släcka ner och vila ögonen inför morgondagen. På återseende!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

1 maj: Dag 8 - shopping på Maerua Mall

En del butiker hade stängt idag, eftersom det är workers day. Men vi handlade matvaror och sånt, äntligen fick jag tag på Gladpack! Superspar är en riktigt bra affär och jag hittade faktiskt FinnCrisp där. Helt underbart! Och så hade de smarta halva brödförpackningar för oss som är ensamma. Jag fick slänga halva brödpaketet igår för det hade börjat mögla. Finns inte så mycket plats i frysen, så det alternativet är inte heller tänkbart. Vilket är synd, för man sparar ju en del bara på det.

Eftersom vi skulle gå inne i en galleria så struntade jag i solskydd och jag tror inte det kommer bli några problem med det. Hade inget igår heller, men då var jag ju också mest inne. Det är rätt skönt att slippa det där kletet. Är ju ingen bodylotion-person heller, så det blir ju väldigt ovant. Börjar faktiskt få lite färg nu förresten. Lite... =)

Köpte förresten också lite mer sommarkläder och ett par flipflops, allt för ca 100 kr. Lite lagom sådär. =)

Nu ska jag ge mig på uppsatsen igen. Har en stor kopp rooiiboste bredvid mig, så vi ska tillsammans pusha på lite så jag får skrivet en del.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

30 april: Dag 7 - Ingen energi och koncentrationsförmåga

Jaha, Valborg hemma alltså. Kul för er! Vad jag förstått så är det rätt tjusigt väder i gamla Svedala. Själv tror jag att det blev för mycket av både det ena och det andra under gårdagen. Den raska promenaden gjorde mig ju andfådd och sen vin på det framåt kvällen. Har nog inte vant mig tillräckligt vid luften för att göra båda sakerna på samma dag än. För när jag hade pratat med min Alex på kvällen skulle jag lägga mig, men allt bara snurrade. Lite hjärtklappning på det också, men jag somnade ändå till slut. Fick betala för det idag dock... Har försökt plugga hela dagen, men det enda jag lyckats med är att hitta eventuellt aktuella artiklar till den. Att läsa en engelsk faktalitteratur var ingen höjdare om vi säger så. Läste bara om raderna hela tiden. Förhoppningsvis har jag nytta av de här artiklarna iaf. Måste dock läsa dem på dataskärmen, vilket jag tycker är lite trögt, men det blir säkert bra ändå.

Imorgon har även Namibia helgdag. Får se om jag tar mig från huset då. Utöver studierna är det enda vettiga som hänt idag att jag tvättat. Jihoo, stort grattis till mig. ;-)

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

29 april: Dag 6 - braai

Det här var alltså den stora braiikvällen. Men började dagen med att sola faktiskt. Varmt som satan i solen vill jag meddela. Sen kom Hanna och frågade om jag ville hänga med till affären, så vi gick en sväng. Det märks verkligen att vi är på ca 1800 meters höjd över havet när man är ute och går. Det är så hög luft och än sålänge är jag inte van vid det när jag är ute och går i lite raskare tempo. Andfådd blir man snabbt. Skulle iaf ta ut pengar, vilket inte gick alls, för vid den första automaten var det världens kö, den andra och tredje saknade pengar och den fjärde skulle precis genomgå service. Så det får bli en annan dag, kanske imorgon eller nåt. När vi gick hem så såg jag en stig som ledde uppåt, så vi utforskade vad som kunde finnas och fann då att man kunde se åt andra hållet därifrån. Så vi kan väl säga att huset ligger på en kulle mitt i en krater typ. Hela Windhoek är nedsänkt mellan en massa berg. Rätt snyggt ändå.

Vi hade ett informationsmöte med ägaren sen, om vad Katutura är för ett område, vad man ska tänka på och sånt. Han pratade även om Namibia och Afrika och apartheids påverkan på landet. Intressant synvinkel, man lär sig att se saker på andra sätt. Som exempel: Många svarta här har inte träffat på vita personer förut och deras förutfattade meningar om oss är grundade i apartheid. Så de ser vita som rika människor, vem man än är i princip. Så att gå omkring med ryggsäckar, även om den ara innehåller vatten och en smörgås, kan göra att de tror att vi har en massa värdefulla saker på oss. Detta skapar tillfällen där de som inte har nästan nånting tror att de kan få/ta något värdefullt. Egentligen är inte folk stöldbenägna, men tillfället gör att de inte kan låta bli. Så man får tänka sig för lite.

Braaien var för övrigt riktigt rolig och det smakade helt underbart med grillat! Det är något speciellt med att äta grillat utomhus. Vi spelade också kort under kvällen, vilket va riktigt kul. Crazy Eights med lite internationella regler. Några namibiska, några kanadensiska, några tyska och några svenska. Det blev såklart lite virrigt, men det var ändå skoj.

Till min Alex - jag såg Södra Korset ikväll! Fint! =)


Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

28 april: Dag 5 - Parliament garden

Först och främst vill jag säga förlåt. För jag glömde kameran idag. Och idag är nog den dag jag upplevt som allra vackrast hittills. Men jag ska tillbaka dit igen nån dag. Så det kommer bilder då.

Det här var en sån där dag när jag inte hade nåt alls planerat förutom att köpa vin. Så jag kom till affären strax innan 10. Jag kan ju upplysa er om att jag var inte den enda som tänkte handla på en lördag vid 10-tiden. Jag fick stå i kö i typ 45 minuter och sen fattade inte kassörskan att mitt ICA-bankkort var ett giltigt kort där, så hon tog mitt ID och kallade dit nån mer. Det blev kod, personnummer och underskrift innan de var nöjda. Sen traskade jag hem i hettan, för det var riktigt varmt idag för en vitfis som mig... Säkert 28 grader. Och mestadels sol på vägen mellan hem och affär.

Väl hemma satte jag mig med några brudar på uteplatsen och snackade lite skit. Sen blev det en plötslig picknick som jag hängde med på. Hämtade ut pengar, sen åkte vi och handlade och sen vidare till Parliament garden. Och den ligger för övrigt vid Christus Kirche, där jag gärna vill ha bröllopet i sommar. Och under tiden vi var där kom minst 4 nygifta och gick genom parken för att firas och fotograferas. Såg helt fantastiskt härligt ut!

Blev kvar i parken några timmar och det strömmade dit mer och mer folk som brudarna känner och jag kände mig verkligen som femte hjulet, men det blir nog bättre snart när jag börjar komma in i gängen lite. Norskan som skulle åka hem igår kom inte iväg då för flyget var överbokat, så hon fick en till sista dag så hon var med där. Det var kul att få lära känna henne lite iaf.

Nu är jag helt slut efter all sol jag utsatt mig själv för och all tunn luft. Ögonen svider och jag sov ju dessutom skitkasst inatt. Men men, det blir nog inga svårigheter att sova inatt istället. Kanske ska vi se lite mer på Californication. Men nu har ett gäng kanadensare kommit, runt 16 personer. Så det är lite härjigt och högljutt nu, men det blir tydligen lugnare på helgen för då åker de iväg på diverse grejer. Det ska jag ta vara på. =)

Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

27 april: Dag 4 - Besök på Home Affairs och Wernhil Mall.

Det gick ganska bra på Home Affairs. Köade kanske en halvtimme. Skulle komma tillbaka på onsdag och då skulle det vara klart att stämplas. Återstår att se om det är så enkelt.

Skulle sen ta mig till Wernhil Mall för att handla lite diverse som rakhyvlar, scrub osv. Och lite basvaror till köket. Gick väl omkring i nån timme iaf. Men började med lunch på Tornado. Åt en Namibian pizza med diverse köttprodukter på. Den va riktigt fin!

Men nu tar jag ut händelserna i förskott... För att hitta dit var tydligen inte det lättaste. En kvinna som stod utanför Home Affairs började förklara, men insåg snabbt att jag inte skulle hitta själv, så hon följde helt enkelt med mig. Hur gulligt som helst. Folk hinner berätta mycket på 15-20 minuter. Hon var riktigt trevlig och påminde mig om att hålla i väskan ordentligt på vissa ställen. Men samtidigt poängterade hon att de som kanske ville sno ens grejer inte skulle få för sig att döda för dem, bara kanske rycka tag i sakerna... Jaja, det var ju bra tänkte jag. =)

Att ta en taxi hem var heller tydligen inte alls lika simpelt som att ta sig IN till stan. Och sen fyllde de på taxin med annat folk efter vägen, allt för att få ut så mycket som möjligt per resa. Kostar N$8 att åka en kortare tur som den in till stan. Finns tydligen en ännu större galleria, men den ligger på längre avstånd och kostar därför N$16. Dit har jag inte tagit mig än alltså. Men hur som helst, jag kom hem helskinnad, dock en aning rödlätt i ansiktet...

Nu sitter jag på rummet och bara lyssnar på lite slapp musik och låter huden vila från solen. Kanske ska jag ta och läsa lite, vem vet. Det är det här som är så underbart här just nu, innan jag börjat intervjua och så - inga måsten. Så här borde alla få ha det en vecka eller två. Man gör bara det man har lust med, snackar lite skit med folk och glider omkring. Det är längesen jag var såhär avslappnad!



Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

26 april: Dag 3 - Trött av omställningen?

Jag har idag skrivit "klart" intervjuguiden till uppsatsen. Sen har jag läst lite och lite annat smått och gott. Vid 16 var jag så trött att jag bara inte klarade av att hålla mig vaken, så jag somnade. Och sen har jag legat i två timmar, sovit mesta delen av den tiden. Gänget ska ut ikväll, runt 19-20. Och jag bara orkar inte. Känner mig hängig och trött. Så jag tror jag sparar mig till imorgon då vi ändå är här vid huset istället för att släpa mig iväg. Så får det bli.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

25 april: Dag 2

Har inte fått mitt studentvisum än heller, men hoppas att jag ska kunna hänga med L till Home Affairs och ordna det idag. Fick ett provisoriskt i en månad i passkontrollen på flygplatsen iallafall. Men bäst att fixa till så fort som möjligt.

Hur som helst. Resan gick bra, men mina knän höll på att falla i bitar på Johannesburgs flygplats. Marscherade omkring i vänthallen i 30 min innan det var dags att kliva på bussen som tog oss ut till planet till Windhoek. Fick resans godaste mat med South African Airways, stort plus till dem!

L hämtade mig och sen tog vi en galen sightseeing i bil i stan. Jag blev häpen över alla människor. Här åker man omkring på flak i pickups, går mitt i gatan, stötte på några aspackade herrar som vinglade omkring. Och sen åkte vi till V som är min huvudkontaktperson, skulle man nog kunna säga. Hon ville börja arbeta typ direkt, men L tycke jag borde landa lite först. Och jag ska nu skriva fler frågor till intervjuguiden. Blir nog ordning på den också. =)

Mitt rum på Wadadee är jättebra och säkerheten är vansinnigt hög på det här stället med kodgrind, elstängsel och säkerhetsvakt. Så det verkar inte som jag behöver oroa mig särskilt här. Men att gå till affären var en sådär upplevelse igår. Behövde ordna lite kvällsmat och frukost. Och vatten. Köpte 5 liter direkt. Sen blir det nog att koka vatten och ha i lite citronkoncentrat, för det smakar tydligen riktigt kemiskt.

Jag lägger strax upp bilder på min studieplats för dagen och då får ni se vilka omgivningar jag har här. Vad gäller väder och vind så blåser det just nu ljumma vindar och solen strålar. Har nog runt 21-22 i skuggan där jag sitter och trycker.

Sov för övrigt som ett barn inatt, bortåt 11 timmar åtminstone. Är fortfarande lite seg, men mycket bättre än igår. Det är inte jätteskönt att försöka sova på ett plan. Och särskilt när man sitter bredvid en knappt 2-åring som ligger och sparkar till lite då och då. Men han va jättesöt och supercharmig. Så det var inga större problem ändå.



Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

21 april: 45 timmar kvar

Kramat om familjen, utom Darina som var hemma och sjuk... =( Hade varit kul att ses innan, men så kan det bli. Dagen startade med lätt snötäckta tak och vi åkte upp till Hällefors för att fira senaste kusinens dop. Det var en trevlig tillställning och även hennes kusin (på andra sidan) döptes samtidigt. Jag kände verkligen att nu är det snart dags för mig att åka iväg. När vi åkte från mammas och pappas gård så kändes det verkligen. Tur att jag varit borta såpass länge en gång förut, annars hade det nog blivit ännu mer nervöst. Snart ska ögonen få vila, men ska lägga upp ett litet utdrag i form av bilder för dagen.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

20 april: Skulle varit sista turen till uni idag

Men så blev det naturligtvis inte. Jag skulle upp och kopiera lite viktiga papper som jag kanske behöver om inte mitt visum kommer på måndag. Och då skulle jag också lämna tillbaka böckerna på bibblan. Vad som hände? Jo, jag glömde såklart böckerna. Så vi tar nog en sväng dit på måndag innan vi åker till Arlanda. Har inte jättebråttom då planet lyfter kl 19.35. Hoppas bara att det inte är likadant väder som det är idag... Känns inte helt fel att åka till ca 20 grader varmare ställe just nu.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

19 april: 4 dagar till avresa

Sista fasen i planeringen pågår för fullt. Har ännu inte fått mitt studentvisum, så det kanske blir lite trubbel. Men fått information om hur jag ska göra om det inte hinner komma innan måndag. Så det löser sig nog. Håller hoppet uppe!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()