Mhmmm... ett ganska långt samtal med läkaren såhär på morronkvisten... Först tog jag upp det här med rumpan, arslet, häcken... whatever... Han trodde precis som jag att det är muskelinflammation och jag får vänta/vila ut den. Suck... Sen frågade jag om ögonen... som ju får nåt spunk varje dag och börjar idiotsvida och så rinner det stora floder av tårar ur dem så att jag inte kan se något. Jag måste då ha tag i en servett eller liknande, ibland funkar det med tröja... Det för att kunna torka bort tårarna och samtidigt klia/försöka lindra smärtan av den idiotstickande känslan i ögonen som infinner sig. Jag fick recept på nån tårersättning... får se om det hjälper... De här två ämnena plus att få ett annat recept utskrivet tog alltså nästan 25 minuter att prata om. Snacka om långsamtal med läkaren... Inte lyckas man prata så länge med en läkare annars. Inte jag iaf.

Jaja... igår gjorde jag min första dag ensam på nya jobbet. Det gick så bra så. Tur att andra hälften var hemma, det hjälpte mig mycket. Man är väl alltid lite osäker allra första dagen... =)

Jag kan inte beskriva för er vad himla rätt jag har hittat i kärleken förresten. För jag kan knappt fatta att det finns såna här känslor själv. Och hur allt, precis ALLT kan stämma så himla bra. Jag känner att allt det gamla som trasat sönder mig kan helas med det här nya fantastiska. Jag skojar inte... SÅ fantastiskt är det faktiskt. Och jag kan nog inte vara lyckligare. <3