Jag lovade ju att förklara det där turkosa. Nu kommer en kortversion. Jag var ju med Friskis på VIP-dagarna i helgen. Och den allra sista föreläsningen stod en herre vid namn Jan Gunnarsson för. Han är "värdskapsguru" och den titeln tycker jag definitivt att han är värd! Han pratade om mötet/välkomnandet mellan människor, att man undermedvetet lägger till egna tankar och erfarenheter så fort någon annan pratar. Det kan handla om en idé som någon har och vill berätta om. Han menar att det är viktigt att skapa en rymd mellan dig själv och den andra människan som du fyller med saker som ödmjukhet, respekt, öppenhet. Man tror ofta att man respekterar människor, men respekt handlar om att ÅTERSPEGLA människan, inte att bara acceptera och godkänna denne. Svårt för mig att förklara närmare...
***
Sedan berättade han att han läst flera hundra böcker om personlig utvecklilng, coaching osv, varit på över 100 retreats med t.ex. meditation under flera timmar, absolut tystnad mellan deltagare osv... och det han kommit fram till är att alla de här böckerna och retreatsen egentligen handlar om att det finns tre sorters dagar i livet.
***
Dessa tre dagar är:
De svarta: Det handlar om sorgedagar, hemska saker som händer runt omkring en. Men eftersom han inte är psykolog så lämnade han det där. Inga mer förklaringar om det.
De grå: Dagarna när allt känns som det kvittar - likgiltighet. När man inte orkar något, allt känns tungt, allt är dåligt, man känner sig ful och misslyckad och alla andra är idioter som inte fattar nånting. Man är irriterad och sur och svårtillgänglig.
De turkosa: De där morgnarna när man vaknar upp och hoppar ur sängen som en glad liten kalv på grönbete. Allt är underbart, de där människorna som gör något konstigt "har nog bara en dålig dag, eller såg mig nog inte vid övergångsstället". Man känner sig lyckad, glad, snygg och eftertraktad. Allt funkar och gör det inte det, så gör det inget, det går att lösa senare.
***
Visst låter det ändå lite fantastiskt att gå omkring och ha turkosa dagar hela tiden? Om ni känner att det fångat ert intresse så finns mer av honom på
Värdskapet.
***
Flera gånger under den här föreläsningar fick jag tårar i ögonen och kände mig verkligen träffad. Bl.a. när han sa att vi måste välkomna oss själva. Att vi ska vara ödmjuka, respektera och vara öppna mot oss själva också, inte bara mot andra. För kan vi inte välkomna oss själva så blir det väldigt mycket svårare att välkomna andra. Man sätter upp en falsk fasad eller mur in till sig själv, från sig själv. Här fick jag min första metaforiska käftsmäll... Jag insåg att jag faktiskt inte har välkomnat mig själv särskilt mycket genom åren. Men jag har i och med de föregående inläggen påbörjat resan tillbaka till MITT liv igen. Att verkligen hitta mig själv och vara öppen för vad jag kommer att se.
***
Jag behövde verkligen den här helgen och jag behövde den NU. Så det är ju lite kosmiskt komiskt att jag var med under den här helgen just nu. Jag tror det är lite ödet, förutbestämt. Faktiskt. Annars har jag inte mycket till övers för sådana tankar egentligen... Men nu... nu tror jag att det är min tur att verkligen resa in i mig själv och rota fram det allra bästa i mig och visa de sidorna för mig själv.
***
Med ett ödmjukt leende och tårfyllda ögon - välkommen ut Tess, välkommen ut..... <3
