Jag befinner mig på hemmaplan och är febersvettig och massa annat som hör en ordentlig förkylning till. Jag måste dock iväg och lämna tillbaka hyrda filmer. Känns inte alls lockande. Men det måste göras och eftersom Alex drog på kurs trots troligtvis ganska hög feber och fruktansvärd halsont, så kanske jag kan sätta mig i bilen och vara borta en timme hemifrån. Jag menar, han klarar ju hela dagen. Han är ju dessutom man... Så jag borde väl klara det antar jag, som kvinna och allt. ;-)
***
Jag känner mig för övrigt väldigt rastlös, ända in i själen! Fast inte på det där vanliga sättet, som att man kanske vill gå ut och ta en liten promenad bara för att röra lite på sig. Nej... nu pratar jag om d e t sättet... Min reslust alltså. Jag önskar jag kunde boka en sista-minuten till nån stad och bara vandra omkring, höra ett språk där jag inte har en susning om vad de säger. Vad underbart det skulle vara. Och bara gå omkring, titta på vackra saker, konstiga saker, fula saker... allt som inte finns här kan man väl säga. DET vill jag göra. Och DÄRFÖR är jag rastlös. För jag saknar det där... jag saknar det oerhört mycket. Jag kan nog aldrig nånsin säga det så många gånger att ni förstår HUR mycket jag saknar det. Förstår ni?
***
Jag blir galen!!!