Eller så fortsatte dagen va kass...

Jag som tyckte att jag började få ordning på dagen förut. Men sen kom Alex hem och skulle parkera efter dagens massiva snöfall. Och det hade inte plogats på parkeringen, så det var svårt, moddigt och halt på samma gång. Så jag gick ner och hjälpte till att skyffla bort den värsta snön, lägga ut grus och sen skulle jag köra och han knuffa på. Det är dessutom uppförsbacke till parkeringsplatsen ska tilläggas. Det gick rätt bra en bit faktiskt, men sen tog det tvärstopp och jag tänkte backa lite. Så jag öppnade fönstret och denna konversation uppstod:

T: Jag måste backa lite, akta dig!
A: Axel ur led!
T: Vafaaan???
T frilägger och drar i handbromsen och ut i snön... Springer fram till A som ligger som om han gett upp för gott det här med att knuffa på bilar.
T: Vilken är det?
A: BÅDA TVÅÅ!!!
T: Vafaan??? Vad ska jag göra??
A: Jag vet inte... försök lyfta mig lite?
T: Shit... okej.
T lyfter lite, A förflyttar sig något och lyckas poppa en axel rätt igen. Den andra gav inte med sig alls och A blev blekare och blekare med ögon som tårades.
***
Jag har aldrig sett honom så blek och förstörd. Det var hemskt! Och han mådde illa, såklart. Konstaterade snabbt att jag aldrig kommer få in honom i bilen, så ringde 112 (vad gör man liksom?). Flyttade bilen till gatuparkering istället och inväntade ambulans. Sen fick jag åka dit. Tog inte alls så lång tid, bara strax under tre timmar. En av de kortaste turerna på akuten som jag varit med om... Men allt såg bra ut efter röntgen och ortopedläkaren som tittade på A var skojig och tjäck, så det var en rätt okej tur ändå, om man ska se det ur den positiva sidan. Och det får man väl ändå försöka göra. Men han ska va hemma minst en vecka sa doktorn. Ja hej och hå... Aldrig är man beredd på sånt...
***
Det blir för övrigt soffsömn för A inatt eftersom han tror mer på det än att försöka ligga på någon sida alls i sängen. Och ligger han på rygg kommer han snarka sönder sin hals och mina öron. Jag erbjöd mig att sova på soffan, men han kände att han får mer stöd för axlarna där och att om han inte somnar är det bara för honom att dra igång TVn, så jag gick till slut med på det. Vad gör man liksom?

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: annelii

Herreguuuud vilken pärs!(måste bara kommenteras!) Hälsa honom att krya på sig så mycket. Hoppas första passet gick fint :). Kramar


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback