Hur lyckas man? Egentligen? Vi är hopplösa här hemma ibland. Jag säger bara det... För det vi är hopplösa på är disk. Disk, disk och en massa disk. Man låter bli en dag... sen råkar man låta bli en dag till. Och så är berget ett faktum. Och vem vill diska ett diskberg?? Inte så många vill jag tro... Men idag tog jag tag i det. Det tog ungefär 45 minuter. Och då pratar jag om vända nummer 1 bara. Var nämligen tvungen att ta en vilopaus, dels för att jag blev varm som tusan, dels för att diskstället blev överfullt. Sen var det bara en full diskho till att ta itu med. Och den är borta nu. Och när jag ändå höll på i köket passade jag på att ta spisen också. Nu känns det som att jag stått med händerna i lacknafta eller nåt. Men skyll sig själv. Och varje gång säger jag till mig själv att försöka diska åtminstone en gång varje dag, så slipper man detta. Men vem lär sig? Inte jag... och inte Alex... Så vi kör väl på med monsterdiskarna framöver också antar jag. Ville bara säga det. ;-P