10-dagars: Windhoek-Ghanzi, Ghanzi-Maun.

Vi åkte från Wadadee vid 7 på morgonen efter att ha sagt hejdå/ses senare till kanadagänget som inte skulle med på resan. Många tårar spilldes... Jag hade själv dock redan gråtit min skvätt kvällen innan. Vi kom fram till Ghanzi Trail Blazer Camp i Botswana ganska sent och åt lunch och satte upp tälten. Sedan fick vi hänga med ett antal bushmen ut i det vilda där de visade olika rötter och vad man använde dem till. Bland annat visade den äldre damen upp sin rygg där hon såg taatuerad ut av alla småsår man skurit i hennes rygg för att kunna smörja på askan från en särskild rot så att den skulle lindra hennes ryggvärk. Herrarna gjorde sedan upp en eld utan tändstickor, vilket tog ganska lång tid. Men de lyckades. De använder strutsägg som vattenflaskor förresten. Bara ett sidospår...

***
Vi gick tillbaka till campingen för att börja förbereda middagen som skulle ordnas innan vi skulle få se dessa bushmen dansa och sjunga. Deras uppträdande bestod av hyllningar till olika djur, till exempel hyenor och olika antiloper. Det var en otroligt kall kväll i Kalahari-öknen, så vi var väldigt glada över att sitta runt en eld och titta på dem.
Första natten på vår resa var även den allra kallaste. Det var faktiskt någon minusgrad när det var som kallast fick vi veta sen. Jag var så kall på morgonen att jag lyckades skrapa upp ett sår på handen mot toalettväggen... Vansinne! Vi blev alla väldigt oroliga inför resten av nätterna med tanke på kylan vi redan behövt uthärda.
***
Så var det dags att packa ihop tälten för att åka vidare mot Maun. Vi hade en ganska lång resa framför oss fick vi höra, så man ville komma iväg så tidigt som möjligt. Vi åt bara frukost, sen bar det iväg. Det vi såg var öken, öken och ett stort baobabträd efter vägen där vi stannade till för att titta närmare på det. Väldigt stort! Efter den pausen åkte vi vidare och började efter en längre stund leta bensinstation för att tanka diesel. Det visade sig att kvällen innan hade dieselpriserna ändrats och på stationerna hade man inte fått besked om det nya priset, så de sålde ingen diesel. Det hela slutade med att vi stannade vid en rastplats med lite butik där vi blev strandsatta ett tag. Dave tog det hela med stort lugn och slet av sig t-shirten och ställde sig och läste sin bok. Vi andra höll på att garva brallorna av oss. Det var en kul situation... Hur som helst så löste det hela sig till slut då Tiki (guide/chaufför) lyckades få till ett köp från en lastbil som egentligen inte fick sälja diesel de heller... Men Tiki meddelade självsäkert: TIA people (This Is Africa)! Den snubben kan nog snacka sig till nästan vad som helst. Hahaha... Bra att ha på sin sida alltså.
***
Vi tog oss till Maun, men kom fram 2 timmar senare än tänkt, så vi var där runt 14-14.30. Vi slog upp tälten med något vanare rörelser och hann sedan slappa vid poolen vid Hotel Sebia. Det var någon match (tydligen väldigt viktig) på kvällen så det var mycket folk i baren, inklusive oss. Det här blev den blötaste kvällen för mig på hela resan. Jag kom tillbaka till tältet runt 3-3.30.
***
Vi kan väl säga att jag var lite sliten andra dagen i Maun. Men jag återhämtade mig i alla fall. Dagen spenderade jag tillsammans med Kait, Kyla, Tiki och Richie i stan och vid poolen. Framåt kvällen fick vi åter se afrikaner dansa och sjunga, men den här gången fick vi verkligen vara med och skaka loss! Det förgyllde hela min dag! Så himla roligt och jag fick trumma en massa på en djembe. Under tiden jag trummade sa en kvinna från gruppen att de måste nog fixa ett Botswanskt (säger man så..?) pass för jag var så bra och hade riktigt snygg taktkänsla. Tog en tidig kväll för att kompensera den sena natten innan.
***
PS: Bilder kunde inte laddas upp just idag, återkommer med dem.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback